Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krokigt — detta är just det betecknande ordet!
Krökt efter den gamla åskådningens ideal av
självutplånelse, ödmjukhet och lydnad! Men det nya
idealet är att människan skall stå rakvuxen och
upprätt, och således alls icke böjas, endast stödas, så
att hon icke av svaghet må bli krokig.
Även hos den moderne uppfostraren kvarlever
den råa härsklystnaden, vilken svallar upp vid
barnets trots: »Du vill inte,» säga far och mor, »jag
skall lära dig var du har din vilja! Trilskheten skall
jag ta ur dig!» Men intet »tar man ur» barnet. Mycket
kan man däremot piska in i det, som kunde ha varit
borta.
Endast under de tre första levnadsåren kräves
en slags dressyr för att bereda möjlighet till en högre
uppfostran. Barnet är då i så hög grad sinnligt, att
lätt fysisk smärta eller njutning ofta är det enda
språk, det fullt förstår och således det för somliga barn
oumbärliga medlet att inöva vissa vanor. För andra
barn äro hårda medel även på det tidigaste stadiet
alldeles obehövliga och, så snart barnet kan minnas
ett slag, är det för gammalt att mottaga det.
Barnet bör helt visst lära lydnad och obetingad
lydnad. Men har en sådan lydnad från spädaste år
blivit vana, då är sedan en blick, ett tonfall, ett ord
nog för att uppehålla den hos barnen som hos de
ädlare djuren. Uppfostrarens missnöje blir
emellertid verksamt, endast när det faller som en skugga
in i en annars solig hematmosfär. Och har man
försummat att grundlägga lydnaden, när barnet var
litet och dess olater »söta», då skall man utan tvivel
finna Spencers metod »oduglig» när barnet är äldre
och dess självsvåld blir obehagligt.
Med det späda barnet skall man ej tala utan
handla följdriktigt och snabbt. Uppfostrarens strävan
bör redan då — enligt Rousseaus och Spencers
anvisningar — gå ut på att ordna erfarenheterna till
ett sammanhängande helt av intryck, varigenom vissa
vanor inorganiseras hos barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
