Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andra komma med satser sådana, som att
skräck och smärta för människan varit det första
uppfostringsmedlet och att barnet bör följa samma väg
som mänskligheten. Detta är en löjlighet. Man borde
då även lära sina barn tillbedja fetischer, såsom den
naturliga inledningen till religionen. Skulle barnet
reproducera alla släktets låga utvecklingsskeden, då
sänkte man det faktiskt under den ståndpunkt dit
det nu, fysiologiskt och psykologiskt, nått genom
släktets samfällda arv. Man har kommit ifrån tortyr och
pinliga straff för de vuxna men behåller dem för
barnen. Inser man ej att dessas själsliv gjort samma
framsteg med avseende å en sammansatt och förfinad
förmåga av lidande, som de vuxna människornas? De
talrika självmorden av barn under de sista
årtiondena hava ofta skett just av fruktan för kroppsstraff
eller efter ett sådant. Och det är själen, i lika hög grad
som kroppen, som numera lider av detsamma. Där
så ej är fallet, är stryket än farligare. Ty då bidrar
det endast att ytterligare förslöa skamkänslan och öka
brutaliteten eller fegheten hos den straffade. Från
en skola hörde jag en gång talas om ett barn, så i
alla avseenden frånstötande, att man enades om att
det kunde hava gott av »ett kok stryk» — tills man
fick veta att faderns prygel gjort det sådant det var!
Och skulle man göra en statistik över »förlorade
söner», då bleve de bortpryglade helt visst fler än de
bortklemade.
Samhället har allt mer övergivit de
»vedergällande» straffen, emedan man insett att de varken väcka
skuldkänslan eller avskräcka, utan att
»vedergällandet» av lika mot lika förvildar rättsbegreppen,
förhärdar sinnena, ja, eggar till liknande
våldshandlingar mot andra, som dem man själv fått undergå.
Men för barnets psykologiska processer antar man
andra lagar. Om en pojke slår sin lilla syster, slår
modern honom — och tror att han skall inse
skillnaden i det stryk, han får och det han gav, samt
förstå att det förra är ett rättvist straff, men det senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
