Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig böra straffa med stryk. Men i intet fall är detta
medel farligare.
Om någon ville utge en väl behövlig Läsebok
för föräldrar, borde där införas den bekanta
historien om George Washington och yxan, men följd
av den kritik en kvick tioåring gav denna anekdot:
»Det är ingen förtjänst att tala sanning, när man har
en så stilig pappa!»
En fransman har indelat lögnerna i kalla
lögner — d. v. s. de fullt medvetna och alltid
straffbara — och heta lögner, vilka äro omedvetna uttryck
av en upphetsad stämning eller en eldig inbillning.
Dessa böra ej straffas, endast rättas, men icke genom
ett pedantiskt »mätande med tumstock av huru mycket
för lång eller kort uppgiften är», utan genom åtlöjet
— detta annars farliga medel — ifall man nämligen
finner att denna slags osanning hotar att växa ut till
verklig osannhet eller skryt. Man är i detta fall
mycket sträng mot de små, så sträng att ingen advokat,
tidningsman, politiker eller poet skulle kunna utöva
sitt kall, ifall man på deras ärlighet lade samma mått
som på barnens! Slutligen har man den vita lögnen,
vilken, enligt den franske vetenskapsmannen, dels vållas
av ren sjuklighet, dels av något fel i uppfattningen,
»ett tomrum, en död punkt i minnet, i
självmedvetandet, vilket medför en felaktig eller alls ingen
föreställning om vad som skedde...» De vuxna själva
taga ju ofta i vardagliga ting miste på sin avsikt
och sin handling; eller de ha glömt den senare och
först en kraftig påminnelse återför den i minnet; eller
de suggerera sig själva att de utfört eller icke utfört
en sak. I alla dessa fall bli de, om de nödgas ge en
bestämd uppgift, lögnare. Men hos barnet antar man,
i varje dylikt fall, lögnerna som medvetna. När barnet,
under ett korsförhör, tvekar, tvetalar sig, trasslar in
sig, rodnar — då anses detta som bevis på osanning!
Och dock har barnet ändå mycket större svårighet
än de vuxna att klart redogöra för vad det upplevat
eller utfört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
