Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom att icke förstå barnens rätt att ha sin egen
livsåskådning, sina egna ideal av lycka, sin egen smak,
sina egna sysselsättningar; genom att ej inse att
barnen lika litet äro till för föräldrarnas skull som
dessa för barnens. Familjelivets intelligenta form vore
att vardera parten fullt och helt levde själv och läte
den andre leva, utan att någondera mot eller från
den andra övade eller tålde härsklystnad.
Föräldrarna, som giva hemmet dess prägel, böra med full
rätt kräva att barnen följa hemmets vanor så länge
de leva i detta. Men barnen däremot böra med samma
rätt kräva att deras tanke- och känsloliv av hemmet
lämnas i fred eller behandlas med samma hänsyn som
man visar en främmandes. Om föräldrarna ej fylla
dessa krav, bli de själva därav de mest lidande. Det
går lätt nog att nedtysta en sons »röda» åsikter; att
käxa dottern från boken och till struntpratet vid de
onyttiga prydnadsarbetena; att genom ett hånfullt ord
förstumma en »besynnerlig» känsla. Tusen sådana
eller liknande ting ske var dag i de »goda» hemmen
runt om i världen. Den, som sedan får höra dessa
unga tala om sin andliga hemlöshet, ensamhet och
vantrevnad, den förstår vad far och mor med bitterhet
undra över: varför de bli sittande ensamma i hem,
ur vilka döttrarna skynda bort; varför de unga tystna,
när de gamla komma in; varför barnen bära sina
sorger och fröjder och tankar till främmande,
varför, med ett ord, den gamla och den unga
generationen — vilka dock behöva varandra som rot och
blomma — nästan alltid med ett smärtsamt ryck skiljas
från varandra!
Allt detta gäller om den framstående, högt
bildade fadern eller modern lika mycket som om de
enkla borgar- eller bondeföräldrarna. Ja kanske mer
om de förra. De senare pina barnen på ett naivare
sätt, medan de förra äro oändligt visa och metodiska
i sin galenskap! En »framstående» mor hör sällan
till de hemlivets konstnärinnor, vilka genom sitt väsens
friskhet, godhet och glädje förvandla vardagslivets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
