Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Religionsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försynthet, plikttrohet och vad de allt heta, de granna orden,
med vilka man omvandlar levande själar till
disciplinträlar, dem »kårandan» tvingar att tiga med varje
missförhållande, disciplinen att underordna sig varje
slags rå myndighet! Det blir först när alla på allvar
bli »protestanter» i stället för att taga sitt största
livsvärde — sin religion — på auktoritet, som de själva
kunna förvärva en självständig mening även i sociala
och politiska frågor, eller de som lärare och ledare
skola unna skolgossen liksom studenten, officeren
liksom ämbetsmannen den ordets och handlingens frihet,
vilken är medborgarens och människans rätt.[1]
Det är en människas mod att i fråga om allt, som
utgör livets väsentliga värden, men framför allt sin
tro, bilda sig en egen mening; det är kraften att
uttala den, det är viljan att offra något för den, som gör
henne till en ny insats i kulturen. Innan uppfostran och
samhällsliv medvetet främja detta mod, denna kraft
och denna vilja skall världen förbli vad den är: en
dumhetens, råhetens, våldets och egennyttans
paradplats, vare sig att befälet på denna paradplats äges
av de radikala eller konservativa, de demokratiska
eller aristokratiska samhällselementen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
