Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Religionsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så vitt de uppdraga sin egen gräns vid den linje, där
andras rätt vidtager.
Så länge däremot som skola och hem
kompromissa mellan tvenne motsatta livsåskådningar, erhåller
man av ingendera något verkligt gott för barnens
etiska uppfostran.
Redan 1884 betonade jag att man i en och samma
skola kan meddela kyrklig kristendomsundervisning
och ett visst mått kunskap om och kärlek till
naturen och historien; att man i en och samma skola
kan meddela naturens och historiens
utvecklingsförlopp, i samband med en religionshistorisk
undervisning, där judendomen och kristendomen
erhölle den främsta platsen; att man därunder kan
stärka barnens, genom bibeln redan vunna, vördnad
och kärlek för Jesu person och sedelära; att man på
ärliga, allvarliga grunder kan välja endera planen.
Att däremot göra Moses och Kristus till de
absoluta sanningsförkunnarna i religionstimmarna, men
utlägga Darwin under naturkunnighetstimmarna, detta
framkallar mer än något annat »det sammanhangslösa,
den moraliska slapphet och karaktärslöshet, som icke
orkar, icke vill... Det viktigaste är icke vilken
livsåskådning vi omfatta — huru viktigt detta än må
vara — utan att vi hava troskraft nog att omfatta
en livsåskådning, handlingskraft nog att i livet
förverkliga den. Men intet finnes, som mera minskar
denna det uppväxande släktets etiska energi än den
dualistiska livsåskådning, som numera i skolan
inhämtas... Det gäller således för skolan att göra ett
val — alldeles icke en förmedling mellan två
uppfostringsplaner och två livsåskådningar — ifall icke
ungdomens trosförmåga och viljestyrka skola
sönderbrytas. Frågan om en kompromiss i detta fall är
icke blott en tillämpningsfråga: den är uppfostrans
viktigaste principfråga...»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
