Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Själamorden i skolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man har ett gammalt pedagogiskt tänkespråk som
lyder: »man lär för livet, icke för skolan». Så länge
ännu under en stor del av deras levnadstid könen
avskiljas från varandra, genom att gossarna studera
för sig och flickorna för sig, är det en dålig
uppfostran för det liv, som sedermera kommer att möta
dem, i vilket samverkan och samarbete mellan man
och kvinna enligt naturens ordning bör utgöra det
normala. Så länge samskolan icke blivit skolan för
alla, är den icke en samskola i högsta betydelse; ej
heller en skola, där man lär för livet.
Jag har därför alltid på det varmaste omfattat
den tanken, att skolan icke bör vara en goss-, icke
en flick-, icke en elementar- och icke folkskola, utan
en verklig samskola, där det ena och det andra könet,
där den ena samhällsklassens barn jämte den andras,
lära sig det ömsesidiga förstående, det ömsesidiga
förtroende, den ömsesidiga aktning, den ömsesidiga
hjälp, som sedan skall möjliggöra deras lyckliga
samarbete i familjen och samhället.
Samskolan, så ordnad, är kanske den viktigaste
förberedelsen för att slutligen kunna komma att lösa
sedlighetsfrågan, kvinnofrågan, äktenskapsfrågan,
arbetarfrågan på ett mindre ensidigt, ett mer
mänskligt sätt. Ur denna synpunkt är samskolan mycket
mer än en pedagogisk fråga: den är samhällets
livsfråga.
Man och kvinna, överklass och underklass, gå
ännu på vardera sidan om en mur, över vilken de
räcka varandra händerna. Men det gäller att
genombryta muren. Samskolan, i ordets stora, fulla mening,
blir den första bräckan i muren.
Kunde man till en början dana blott en enda
sådan skola, bleve denna en surdeg, som småningom
torde genomsyra hela degen. Ty det är aldrig så,
att de många reformera för de få; det är de få, som
småningom reformera för de många, därför att dessa
få ha nog stark ovilja mot de samtida
missförhållandena, nog stort mod att visa sin ovilja och nog stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
