Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Böckerna mot läseböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böckerna mot läseböckerna
141
vetgirighet. Men läsebokens små stycken ge ej
intryck av hav utan av matskedar.
Samma riktning fick fordom språk- och
litteraturstudiet. Förr lärde man sig älska några böcker
och författare. Det blev stora luckor i ens »bildning».
Man kunde ej rada upp en mängd författarnamn;
man fick ingen hum om olika stilar; man lärde sig
inte ens svara på sådana »kuggfrågor», som de
riksbekanta från litteraturtimmarna på Karlberg: Vilka
vila i samma grav? Vem gick sin bana enslig och
dyster? Vilken vandrade i sin faders fotspår? En
undervisning, överlägsen den nu som bättre ansedda
däri, att den åtminstone väckte n å g o t omedelbart,
nämligen munterhet!
Men månne den verkliga bildningen förlorade på
dessa och liknande brister, som tillhörde
undervisningen — särskilt kvinnoundervisningen — för, låt
oss säga femtio, ja hundra år sedan? Den sistnämnda
tidpunkten ligger så långt borta, att den tillhör
historien — särskilt litteraturhistorien — och den kan
lämna svaret i fråga om de kvinnor, vilka då stodo
på höjden av sin tids bildning.
Vad litteraturhistorien berättar oss härom är, att
i våra mormödrars tid kvinnan övade ett omätligt
inflytande på vitterheten och konsten, icke som
producerande men som läsande. Utan att ställa
fram sådana lysande gestalter som t. ex. de franska
salongernas ryktbara ledarinnor eller Rahel
Varn-hagen i Tyskland eller Kamma Rahbek i Danmark
— dessa voro stjärnor även för sin tidsålder — så
läsa vi i var stor diktares biografi om de själfulla
kvinnor, som varit diktarnas finaste kritici och
varmaste, mest livgivande publik. Vi ha nog själva
någon gång haft lyckan att råka någon gammal dam,
för vars ortografi en nutida skolflicka skulle rodna,
ifall hon vore hennes dotterdotter. Men denna gamla
dam ägde, vad få nutida skolflickor erhålla: förmågan
att läsa, att leva i det lästa, att bilda sig en
egendomlig uppfattning av detsamma, att ge personliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
