Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försynthet, finskänslighet och förtroende som man visar
en vuxen. Det betyder att icke påverka barnet, genom
att kräfva hvad man själf vill att barnet skulle vara,
utan att påverka det genom intrycket af hvad man själf
är. Det betyder att icke möta barnet med list eller
våld utan med dess eget allvar och dess egen ärlighet.
Rousseau säger någonstädes: »all uppfostran
strandar på att naturen hvarken danar föräldrarna till
uppfostrare eller barnen för att uppfostras . . .» Tänk
om man slutligen började följa denna naturens
anvisning och inse att uppfostrans största hemlighet
ligger innesluten just i – att icke uppfostra?!
Att ej låta barnet vara i fred, detta är den
nuvarande uppfostrans största brott mot detsamma. Att
dana en i yttre som inre mening vacker värld För
barnet att växa i; att där låta det fritt röra sig, ända
tills det stöter mot den orubbliga gränsen af andras
rätt, detta blir däremot den framtida uppfostrans mål.
Först då skola de vuxna verkligen kunna få en djup
inblick i barnets själ, detta nu oftast slutna rike. Ty
det är med en naturlig själfbevarelseinstinkt barnet
stänger sitt inre för den uppfostrare, hvilken gör
ogrannlaga frågor, t. ex. om hvad barnet tänker på,
en fråga det nästan alltid besvarar med en svart eller
hvit osanning; som tillrättavisar eller tummar dess
tankar och tycken; som hänsynslöst förråder eller
förlöjligar eller skryter med barnets finaste känslor;
som rättar dess fel eller lofordar dess egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
