Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN.
37
ingen förtjänst att tala sanning, när man har en så
stilig pappa!»
Jag såg en gång en indelning af lögnen i kalla
lögner, d. v. s. de fullt medvetna och alltid straffbara;
och heta lögner, hvilka äro omedvetna uttryck af en
upphetsad stämning, en eldig inbillning. Dessa böra
ej straffas, men väl rättas, men icke genom ett
pedantiskt »mätande med tumstock af huru mycket för lång
eller kort uppgiften är», utan genom åtlöjet, ifall man
nämligen finner att denna slags osanning hotar att
växa ut till verklig osannhet. Man är i detta fall
mycket sträng mot de små, så sträng att ingen advokat,
tidningsman, politiker eller poet skulle kunna utöfva
sitt kall, ifall man på dem lade samma mått som
på barnen!
Slutligen har man den hvita lögnen, hvilken vållas
dels, som en fransk vetenskapsman visat, af ren
sjuklighet, dels af något fel i uppfattningen, »ett tomrum,
en död punkt i minnet, i själf medvetandet, hvilket
medför en felaktig eller alls ingen föreställning om
hvad som skedde . . .» De vuxna själfva taga ju ofta
i hvardagliga ting miste på sin afsikt och sin handling;
eller de ha glömt den senare och först en kraftig
påminnelse återför den i minnet; eller de suggestera
sig själfva att de utfört eller icke utfört en sak. 1
alla dessa fall bli de, om de nödgas ge en bestämd
uppgift, lögnare. Men hos barnet antar man, i hvarje
dylikl fall, lögnerna som medvetna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
