Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPFOSTRAN.
47
vanor, hemmets sysslor och nöjen böra gifva
barnets känsla och fantasi dess rörelse och dess hvila,
dess säkra kontur och dess djupa färg. Den rena,
varma, klara luft, i hvilka far och mor och barn
röra sig i frihet och förtrolighet, så att ingendera
parten hålles utanför den andras intressen, men
hvardera parten äger full frihet för sina egna; där
ingen gör intrång på den andras rätt, men alla äro
villiga att hjälpa hvarandra när så behöfves — i denna
luft får såväl egoismen som altruismen sin rätta växt,
individualiteten sin rätta frihet. Och ju mer
människosjälens evolution fortgår mot sina ännu oanade
möjligheter af förfining, af maktutöfning, af fördjupande;
ju mer mångfaldigt sammansatt och nyanseradt
släktets andliga lif blir, ju stillare man börjar lyssna
till den underbara, hemlighetsdjupa tillvaron bakom
den synliga, sinnliga, världsliga, jordiska tillvaron, ju
mer kommer äfven hvarje ny generation af barn att
framträda med ett förfinadt och sammansatt själslif,
för hvilket den nuvarande hem- och skoluppfostrans
grofarbete blir en tortyr. Vi behöfva nya hem, nya
skolor — liksom nya äktenskap och nya samfundsvillkor
— för de nya själarna med deras oändligt skiftande,
ännu ej ens nämnbara, nya sätt att känna, att älska, att
lida, att fatta lifvet, att ana och hoppas, att tro och att
bedja. Begreppen religion, kärlek, konst — allt detta
undergår nu en omvandling, så ingripande, att man
redan anar huru endast en eller annan generation efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
