Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
BARNETS ÅRHUNDRADE
Och så bör det äfven vara, men endast
medelbart. Med hänsyn till de stora lifsplanerna, liksom
vid ordnandet af hemmet, dess lefnadsvanor och
utgifter, borde alltid barnens djupa behof och verkliga
utveckling stå i första rummel.
I de flesta fall äro barnen nu däremot, som små
t
och som vuxna, martyrer för hemmens
hållningslös-het. De lära själfsvald utan att äga verklig frihet
och lefva under ett tvång, som dock ej innebär någon
genomförd stil.
När den ena dottern efter den andra lämnar
hemmet för att bli själfständig, är hon ofta drifven till
detta genom ofriheten eller stillösheten i familjelifvet.
Hon hämmas på alla håll af krafven att vara något
annat, tycka något annat, tänka något annat, göra
något annat än hvad hennes eget väsen manar henne
till. En, i sin egen dotters vänskap lycklig, mor
yttrade nyligen: att hon hade lust att upprätta en asyl
för utpinade döttrar! Och en sådan asyl vore lika
nödvändig som skyddsmedel mot de ömma som mot de
härsklystna föräldrarna. Båda slagen plåga sina barn
lika mycket, ehuru på olika sätt, genom att icke
förstå barnens rält att hafva sin egen lifsåskådning,
sina egna ideal af lycka, sin egen smak, sina egna
sysselsättningar; genom att ej inse att barnen lika
litet äro till för föräldrarnas skull som dessa för
barnens. Familjelifvefs intelligenta form vore att
hvardera parten fullt och helt lefde själf och läte den andre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
