Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 BARNETS ÅRHUNDRADE.
uppfostringsplanen. I hvarje diskussion om kvinnans
arbetsmöjligheter i det offentliga framhålles sålunda,
;i 11 denna plan skall befria mödrarna från vården om
barnen — och barnen från mödrarnas dåliga vård! —
samt gifva kvinnorna arbetsfrihet utom hus. Som en
medelväg föreslår en amerikansk författarinna* att
hvarje pedagogiskt begåfvad mor skall vårda en grupp
barn jämte sina egna. Men hvad de egna under
sådana omständigheter erhålla, det är noga kändt af de
stackars barn, hvilka vuxit upp i
uppfostringsanstalter, där deras föräldrar varit föreståndare, och af de
stackars föräldrar, som lidit af att under dessa
förhållanden ej räcka till för de egna barnen.
Det är fullkomligt sant, att under de nuvarande
förhållandena, med otaliga, utomhus arbetande, för
sina plikter illa beredda mödrar, ha barnkrubban och
Kindergarten för många barn varit — och äro alltjämt
— en välsignelse. Och någon typ af Kindergarten
skall kanske alltid behöfvas som en nödhjälp för
särskilda förhållanden, t. ex. ett barns saknad af
lekkamrater, en mors olust eller oförmåga att själf
uppfostra, en oförmåga, som vanligen följer med det
alltför slämningsrörliga, alltför viljeveka eller alltför tunga
lynnet.
I många fall kan man ännu instämma med Mary
Wollstonecrafts yttrande för hundra år sedan: »att
om barnen ej redan blifvit fysiskt mördade af sina
* Ch. Stretton: Women and Economics.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
