Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11-1 BARNETS ÅRHUNDRADE.
Bit för bit är den lära nedbruten, hvilken den
katolska kyrkan en gång så underbart lämpade efter
flertalets psykologiska behof, medan den danade de
hittills högsta symbolerna af mänsklighetens djupaste
erfarenheter! Men protestantismen, skyggar alltjämt
för följderna af sin egen gärning!
I hem, i skola, vid högskolan, under värneplikten,
i ämbetsverket, inpräglas den eftergifvande osjälf
ständigheten under namn af disciplin, försynthet,
plikttrohet och hvad de allt heta de granna orden, med
hvilka man omvandlar lefvande själar till
disciplinträlar, dem »kårandan» tvingar att tiga med hvarje
missförhållande, disciplinen att underordna sig hvarje
slags rå myndighet! Men det blir först när alla på
allvar bli »protestanter» mot att taga sitt största
lifsvärde — sin religion — på auktoritet, som de skola
börja förvärfva en själfständig mening äfven i sociala och
politiska frågor eller som lärare och ledare skola unna
skolgossen liksom studenten, officeren liksom
ämbetsmannen den ordets och handlingens frihet, hvilken är
medborgarens och människans rätt. När det t. ex.
händer — som det 1889 hände en hög svensk officer
— att man råkar i onåd, emedan man deltagit i en värdig,
medborgerlig fest till minne af franska revolutionen;
eller som det 1899 hände de Uppsalastudenter, hvilka
tillåtit sig en värdig meningsyttring för den af
Norrlands sågverksägare hotade föreningsfriheten — att
de uppmanas sköta sina studier men "ej blanda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
