Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 BARNETS ÅRHUNDRADE.
världsförklaringen, ända tills dess ärlighet aftrubbas
och barnet antingen slappt antar hvad man lär det, eller
inom sig alltjämt förnekar hvad dess läppar nödgas
upprepa eller — slutligen — låtsar sitt hjärta gripas
af den enda näring, man bjuder dess religiösa behof!
Mina egna barndomsminnen hafva föranledt mig
till tidiga iakttagelser öfver barns religiösa begrepp,
och jag har nu framför mig tjugufem år gamla
anteckningar i detta ämne. Jag minns mitt
brännande hat till Gud, när jag vid sex år läste om Jesu
död, såsom föranledd af Guds försoningskraf och vid
tio år min förnekelse af Guds försyn, när en ung
arbetare clog ifrån hustru och fem barn, hvilka väl
behöfde honom. Mitt grubbel öfver Guds tillvaro tog sig då
formen af en utmaning och jag skref i sanden: Gud
är död, samt tänkte därvid: finnes Gud, dödar han
mig nu med blixten! Men då solen alltjämt sken, var
frågan tillsvidare besvarad — för att dock snart
återkomma. Jag var utan annan religionsundervisning än
en kort bibelläsning om morgnarna, predikan om
söndagarna — samt katekesläxor hvilka aldrig
förklarades. Men det nya testamentet hörde till mina
»roligböcker». Jag lärde där älska Jesus med samma
innerlighet som andra stora personligheter, om hvilka jag
läste. Men när jag sedan under konfirmationstiden
fick . »bibelförklaringar», med hvar punkt, hvart namn i
ett af evangelierna utlagdt, hvar sats hårdragen för att
visa profetiornas uppfyllelse och den uppbyggliga un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
