Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pygméerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den mest långsynte pygmé kunde urskilja
hans huvud utan kikare. Ibland, i dimmigt
väder, sågo de inte alls övre delen av hans
kropp, endast benen, som tycktes spatsera
omkring för sig själva. Men mitt på dagen, då
solen sken klart, var jätten Anteus en mycket
ståtlig syn. Hans stora ansikte lyste
godmodigt mot hans små kamrater, och hans enda
öga, som var så stort som ett vagnshjul och
satt mitt i pannan blinkade välvilligt mot
hela den lilla nationen på en gång.
Pygméerna tyckte om att tala med Anteus.
Och femtio gånger om dagen brukade än den
ene, än den andre av dem böja huvudet
tillbaka, sätta händerna som ett talrör för
munnen och skrika så högt han förmådde:
— Hallå, bror Anteus? Hur kan du må,
käre vän?
Och när det avlägsna pipet av deras röster
nådde jättens öra, svarade han:
— Tack, bror pygmé, mycket bra!
Hans röst dånade så fruktansvärt, att den
skulle ha kastat omkull pygméernas största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
