Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Draktänderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som om draken blivit satt till väktare över
den, så att ingen mänsklig varelse skulle få
släcka sin törst där. Eftersom de, som bodde
i närheten, noga undvikit platsen, hade minst
hundra år gått sedan draken fått frukost. Det
var därför helt naturligt, att han hade en
glupande aptit, som inte på långt när stillats av
de stackars människor han nyss slukat. När
han nu fick syn på Kadmus, utstötte han en
skarp väsning och spärrade upp sitt
ofantliga gap, så att det liknade en stor, röd grotta,
där man längst in såg benen av hans sista
offer, som han ännu inte hunnit svälja.
Men Kadmus var så ursinnig över sina
vänners ömkliga död, att han varken brydde
sig om drakens fruktansvärda gap eller
hundratals vassa tänder. Han drog sitt svärd,
störtade mot draken och kastade sig rakt in
i hans gap.
Detta djärva tilltag slog vidundret med
häpnad. Ty Kadmus hade kastat sig så långt
in i svalget, att de ohyggliga tänderna inte
kunde göra honom den allra minsta skada.
Striden blev fasansfull. Draken piskade trä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
