Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan Nisse, hvilken var oförlikneligt
tjenstaktig, endast han fick smör i sin gröt
hvarje afton; någon annan lön eller kost begärde
han ej. En vår-morgon, då arbetsfolket
skulle ut och plöja, gick han till
husbonden och bad att han måtte få köra plogen.
Bonden menade, att tomtgubben var allt för
liten att köra fyra hästar, men Nisse
svarade: “Jag kan mycket väl sitta i den ene
hästens öra och ändå köra alla fyra; det
har jag gjort förr en gång!“
Bonden lät honom få sin vilja fram, och
måste sedan tillstå att aldrig hade någon
kört plogen bättre.
Det var lustigt att se när någon gick
förbi och inte kunde upptäcka körsvennen,
som satt inkilad i hästens öra, men dock
hörde honom ropa: “Hopp san! Kör san!
Vill ni gå på, hästkrakar, annars skall jag
smälla er! . . . Hopp san! Kör san!“
Om sommaren blef bonden död,
hvarför Nisse inte ville stanna qvar längre, utan
flyttade upp till en herregård, der han
inqvarterade sig i ladugården.
Efter en kort tid legde
egendomsherren en torpare, som skulle tröska korn åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
