Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag mår så illa; allt hvad jag dricker
smakar som galla, det bästa foder som torr
halm. Jag inandas blott förskämd luft;
skall jag stanna här längre, blir denna
holme min graf.“
“Stackars barn“, svarade modern, “låt
oss då skynda oss härifrån; här gäller det
ditt unga lif. Må vi ge oss ut i verlden!“
Sagdt och gjordt: mor och son
lemnade den sköna gräsvallen; den unge
gynnaren hoppade och sprang af glädje, modern
gick dock saktare. Emellertid visade hon
sonen vägen, hon lät honom trafva öfver
förbrända hedar och klättra öfver klippor,
der det icke växte så mycket som ett
grässtrå. Han förundrade sig storligen, fann
trakten fasligt öde och suckade öfver det
magra betet. Det blef afton och för första
gången i sitt lif måtte han gå hungrig till
hvila.
“Åh, jag kan väl få äta i morgon“,
tänkte han. Knappt voro stjernorna
nerbrunna, innan resan fortgick genom öde
nejder. Den arme stackarn började gnaga
i sig torra tistlar och drack med välbehag
ur en pöl. Men borta var hans munterhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
