Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Bonsdorff, Adolf v.: Barnen i samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Det ena barnets tillkomst i världen inväntas under glada
framtidsdrömmar, under spirande, jublande modersglädje. Det andra barnets
födande inväntas med kval fyllt bröst och motses som en tung börda. Det
ena barnet växer upp i ett hem, där far och mor hälsa det välkommet.
På det andra barnet riktas tårfyllda blickar av en ensam kvinna, som
blivit mor och som icke kan, huru mycket samhället däri än må hjälpa
henne, giva åt barnet det vad barnet mest av allt behöver, ett hem.
Det ena barnet får från späd ålder och långt framåt i livet den
ömmaste vård. Där far ej hinner ägna barnet omvårdnad, där står mor vid
dess sida, och där ej heller mor hinner, där finnes legda händer, som
efter förmåga ägna barnet omsorg. Det andra barnet får ej ens i späd
ålder öm vård i tillräcklig grad. Mor hinner ej därmed, och legda händer
kunna icke anskaffas till hjälp. Tidigt lämnas barnet åt sig självt. Far är
borta, mor också. De äro i sitt arbete utom hemmet.
Det ena barnets arbete får odelat ägnas åt skolgång, läxläsning och
åt utbildning av de krafter och färdigheter, vilka barnet behöver för att
somfullvuxen komma till rälta på sitt verksamhetsområde. Det andra
barnets krafter få icke odelat ägnas åt detta. Skolgång, läxläsning och
utbildning för det blivande levnadskallet äro icke huvudsaken, om de
över huvud alls ifrågakomma. En viktigare uppgift för barnet är att
bidraga till eget, till föräldrars och syskons underhåll. Barnets krafter
tagas i bruk på ett sätt, varav barnet för sitt blivande arbete i livet har
intet gagn, men väl kan hava mycken, mycken skada.
Barnet växer upp, når brytningstiden och blir en ung människa.
Den ena unga människans steg ledas och övervakas av hem, av skola
och av en god kamratkrets. Den andra unga människan får under den
farligaste tiden av sitt liv en nästan obunden frihet. Hemmet ägnar den
unga människans steg knappt en tanke. Skolan besökes icke mera.
Kamratkretsen är ej av den art att den förädlar; tonen inom densamma
anges oftast av de sämsta elementen.
Så växa de upp barnen och de unga människorna under olika villkor
och olika förhållanden. Vård och skydd på det ena hållet försummad
vård och bristande skydd på det andra. Inom en del av barnkretsen har
materialets bearbetning varit föremål för mycken uppmärksamhet, inom
en annan del har bearbetningen i mycket hög grad försummats. Det
utifrån erhållna och det inlärda ha givit den ena till mogen ålder hunna
människan ett mycket större kapital av goda seder än det andra. Räntan,
som varje människa skall betala åt samhället i form av medborgardygd,
är icke lika lätt för alla att erlägga. Den fullvuxna människan skall själv
svara för sina handlingar. Alla till den åldern hunna medborgare skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
