Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Ståhlberg, Esther: Värnlösa barn i österbottniska bondhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
— Ja, det är sannerligen att förundra sig över. men man kan
ingenting ont säga om dem. Välartade, redliga, företagsamma pojkar. Och en
sådan läslust de ha! Och en sådan iver med hästar och körsel och
allehanda gårdens sysslor!
— Tyckte ni ej det ändå var för mycket att ta hela två på en gång?
— Åjo män — vi tänkte bara på en. men gossarna hade så svårt att
skiljas. Och egentligen gå här två lika väl som en. Nu har vår svärson,
som har handel här i samma gård, tagit den äldre till någotslags biträde
i butiken, så att den ena blir väl handelsman och den andra jordbrukare,
om allt går väl.
Där stampade gossarna redan snön av fötterna i farstun och kommo
in rödbrusiga och fulla av levnadslust. Storväxta, välnärda, trevliga
gossar, iklädda välgjorda, hemvävda kläder.
— Men så se de då friska och nöjda ut, dessa små karlar! utbrast jag.
— Ja. det göra de nu — skrattade värdinnan — men Frun skulle ha
sett dem. när de kommo hit. Erkki där. huru var han ej blek och
uthungrad! Och de första dagarna åto de sig sjuka.
— Det var så brått med att bli fet — inföll husbonden — och
otroligt låter det, men sant är, att de första veckorna togo de till i vikt 7 kilo
i veckan! De undrade blott ständigt över, att maten ej tog slut.
Gossarna skrattade själva år denna avlägsna tid, och så talades det
om deras forna och nuvarande förhållanden.
Jag får höra, att gossarna endast en gång i livet ämna besöka sin
hemstad, för att lyfta den lilla summa pengar, som fadern där har insatt
på banken. Med pengarna köpa de sen en gård någonstädes i
Österbotten. Också här äro de i farten Yned att öka summan för detta gårdsköp,
och de arbeta flitigt och ha vardera en sparbanksbok för ändamålet.
Sedan gossarna återvänt till sin kälkåkning. prisar gårdsfolket åter
deras goda gry.
De värnlösa ha överallt levat sig in i sina förhållanden — gossarna
här kunna Sions-sånger utantill och sjunga dem på eftermiddagarna, då
de hålla rast på stugbänken framför fönstret. Ofta gnola de dem för sig
själva uppe i sängen, innan de somna. Gärna färdas de till pietisternas
sammankomster och i synnerhet till deras folkhögskola. När de bli
stora, bli de väl nog elever där. Och på sammankomsterna stanna de ej i
förstugan, såsom pojkar gärna göra, utan de sätta sig på främsta bänken
mitt framför prästen och med bok i hand.
— Ja, tänker jag, nog blir det karlar av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
