Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1922 - Beck, Ludvig: Hjemmeopdragelse og Opdragelseshjem - Nyberg, Bertel: Några ord om den nya finländska lagen om barn utenom äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
sind, i samme Grad vil det blive dem muligt at gennemføre
Indviduali-seringens store Opgave, saa at det ikke bliver et forud fastsat
„fortræffeligt System", som bestemmer Arbejdets Gang og den enkelte
Myndlings Skæbne under Værgeraadsinstitutionens Myndighed, men
saa at det kan lykkes ved Udskrivning eller Tilbageholdelse, ved
Lære-anbringelse nær eller fjernt, ved Samarbejde med Forældre og
Værge-raad, ved Anbringelse til Søs,— efter kort Tids Ophold paa
Opdragel-seshjemmet eller efter lang Tid, ved Hjemgivelse — kort sagt: paa
enhver Maade, som tjener Myndlingens gennemførte Opdragelse, men
under alle disse Forhold med Forældremyndigheden i Behold frem til
Mands Modenhed at holde Farerne borte og samtidig styrke den
enkeltes Ansvar i Frihed over for Livet.
Några ord om den nya finländska lagen
om barn utom äktenskap.
Bland raden av sociala lager, som efter 1917 utkommit i det
självständigvordna Finland, intager lagen om barn utom äktenskap en
bemärkt plats.
Redan år 1913 antog lantdagen ett förslag till en dylik lag, men i
likhet med så många andrta förtjänstfulla initiativ från dessa tider, blev
densamma icke stadfäst. Den nu föreliggande lagen är i det stora hela
överensstämmande med det tidigare förslaget, ehuru den i endel punkter
väsentligt förbättrats. Lagen kallas Jag om barn utom äktenskap". Den
är given i Helsingfors den 27 juli 1922, och har trätt i kraft den 1
oktober detta år.
Som naturligt är, företer ifrågavarande lag i många avseenden
släktskap med motsvarande, tidigare utkomna lagar i Skandinavien, varför
en redogörelse för lagen jämte några jämförelser i endel punkter icke
torde sakna intresse.
Barnets rättsliga ställning. Den gamla benämningen „oäkta barn" är,
liksom i Skandinavien, övergiven. Beträffande det illegitima barnets
namn föreskriver lagen, att barnet erhåller moderns släktsnamn (§ 2).
Om modern är eller varit gift, tillkommer barnet det släktsnamn modern
haft såsom ogift. „Dock kan, om modern är gift, dennes make giva
barnet sitt släktsnamn." Är barnet av fadern erkänt, erhåller det namn
efter faderen.
Modern är barnets förmyndare (§ 3), men rätten äger dock i varje
fall pröva, huruvida hon är lämplig att handhava vårdnaden om eller ei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
