Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Almén, Gunhild: Allmänna Barnhuset och dess verksamhet. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Det är klart, att när denna uppfatning började utbredas, blev det så
gott som slut på inlösningar på Barnhuset. Ja, mangen ansåg, att om andan
i 1917 års barnlagar verkligen tillämpades, så kunde inlösen icke vidare
ifrågakomma, |y båda föräldrarna borde ju aldrig fä känna sig lösta från
sina förpliktelser mot barnet. Inlösningen borde därför helt upphöra
såsom stridande mot nutidens rättsuppfattning.
Så tänkte mänga. Alen andra stodo undrande. Fanns det ej barn, som
fingo det än sämre, om det förvägrades dem att få bli barnhusbarn?
Och oni så var, var det dä rätt att för dessa stackare stänga
inlösnings-utvägen? Men hur skulle man kunna låta en stor offentlig institution
arbeta på ett sätt, som kunde sägas vara åtminstone vid sidan av, om ej i
strid mot lagen?
Ja. se där några av de problem rörande Barnhuset, som orsakat
mycket grubbel under nutiden. Så småningom ha emell. tankarna klarnat, och
Barnhusets direktion har nu kommit fram till en fast övertygelse, att
inlösen i de fall, där den numera beviljas, år fullt i överensstämmelse
med nutidens rättsuppfatning och absolut icke bör avskaffas.
Vilka barn är det då. som nu och allt framgent skola få inlösas? Jo,
det är de barn, som mänskligt att döma därigenom beredas en verklig
förmån. Det är t. ex. ett barn, vars mor är en notoriskt dålig kvinna, som
ej har en aning om vem som är barnets far. För sitt barn har hon ingen
känsla och all tanke på att hon i framtiden skulle kunna stå för dess
uppfostran är utesluten. Modren år ökänd vida omkring, och får barnet
växa upp i hemtrakten, kommer modrens dåliga rykte att ständigt kasta
sin skugga över det. — Eller där är en stackars svagsint kvinna, vars
uppgifter om vem som är barnets far inte kunna tillmätas någon
betydelse på grund av hennes psykiska undermålighet. Det är upprörande
för rättsmedvetandet, att den man. som gör en sådan kvinna till mor, i
allmänhet på grund av sakens natur, går fri från straff, men det är för
känslan minst lika upprörande, om icke framtiden göres så ljus som
möjligt för det oskyldiga barnet, d. v. s. om man icke skiljer det från dess
sjuka mor, som ju aldrig kan bli det till något stöd i livet. — Eller för att
beröra de kanske olyckligaste av alla. som födas i vårt land de som
komma till genom blodskam. Der är ohyggligt att tala därom, men det
ohyggligaste är att sådant förekommer, och när nu detta är ett faktum,
är ju det enda riktiga att bevisa dessa olyckliga små den nåden att låta
dem växa upp i en helt ny omgivning, som ej känner till deras sorgliga
tillblivelsehistoria och i hjärtlöshet eller oförstånd låter dem därför lida
smälek.
Men, invänder nu någon, vilken gruvlig samling barn skulle det inte
bli på en centralanstalt, som bleve avstjälpningsplats för alla dylika av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
