Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Nyberg, Bertel: Barnets »Via dolorosa«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
varit de, vilkas lidande sträckt sig längst fram i tiden, enär de ju t. o. m.
i kulturfolkens föreställning varit ock än i dag äro betraktade såsom
„oäkta". Hos karthagerna föreskrev en lag, att alla barn vid 2 års ålder
skulle överlämnas till tribunal, som ägde avgöra, om barnet var „äkta"
eller „oäkta". Om det senare troddes vara fallet, var barnets öde
beseglat: det skulle dö.
I Athen påbjöd Solon, att ingen utom äktenskap född skulle erhålla
medborgarrätt, och sedan dess har ju bland samtliga kulturfolk dessa
sidotelningar i rättsligt hänseende varit langt ogynnsammare ställda än
familjebarnen. Också endel naturfolk, vilka i allmänhet icke göra så stor
åtskillnad mellan det legetima och det illegitima barnet, offra det senare
åt döden. Kobylerna i Algeriet stena det till döds.
En lång lidandes saga ha även hittebarnen, men deras öde genom
seklerna år så bekant, att vi kunna förbigå dem. Egendomligt nog ha på
visst sått de fader- och moderlösa hört till de båttre ställda bland
olycksbarnen, enär i alla tider och icke minst hos naturfolken deras hjälplöshet
väckt medlidande och desamma därför oftast av vänliga människor
blivit omhändertagna.
Men barnets lidandes historia är ingalunda härmed slut. Oavsett om
barnet varit friskt eller sjukt, normalt eller oncrmait, gosse eller flicka,
tvilling eller icke tvilling, legitimt eller illegitimt o. s. v. har detsamma
i synnerhet i samband med religiösa eller kvasireligiösa föreställningar,
offrats för familjens, stammens eller folkets väl. Ett blodfyllt kapitel i
barnets hävder är offerkulten, som i detta sammanhang icke kan förbigås.
Oraklets i Delfi råd att at Minotauros van nionde år offra 7 söner
och 7 döttrar för att därmed häva en långvarig torka var ett uttryck för
seder, vilka sedan årtusenden tillbaka hort hemma i den fjärran östern.
I oøverskådlig tid har gudarna skänkts överskottet av det bästa livet
frambringat. Att barnen ryckts med i dessa hekatomber av levande och
döda offer, var följden av dolda, knappast fattbara instinkter, inför vilka
hjärtat lasar, men domen längesedan maktlös tystnat.
De karthagiensiska patrieierfamiljernas förtvivlade krigstribut av
200 unga söner och döttrar, offrade på Baalsaltaret, behöva vi knappast
påminna om. I stället kunna några närmare uppgifter om detta
blodsaltare tör!.ända här vara på sin plats. Hos kanaaniterna bestod detsamma
av 7 över varandra resta skålar eller bäcken, motsvarande de 7 då kända
himlakropparna: Saturnus, Jupiter, Mars, Venus, Merkurius, Månen
och Solen. 1 det nedersta offerbäckenet, motsvarande Saturnus, lades
som offergåva ett mätt fint mjöl. i de följande en turturduva, ett lamm.
en bock, en kalv, en oxe och sist i den översta, åt Solguden helgade
skålen — ett levande barn. Under denna skälvande pyramid tändes den
heliga offerflamman. . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
