Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1923 - Nyberg, Bertel: Barnets »Via dolorosa«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
större eller mindre framgång under färden, nedgräva ett barn till
halsen i sanden och sedan låta hela raden av oxar och tunga spann draga
fram däröver ... Ju vildare kreaturen söndertrampade det lilla huvudet,
desto bättre lycka ansåg man det förebåda.
Ännu så sent som år 1856 försökte apachindiäner i Rio Gila med
offret av en „vit flicka" muta gudarna för att bli fria de för tillfället
förödande kopporna. De bundo barnet hängande i ett träd, tände en långsamt
brinnande eld under offret och brände det till yttermera visso, ännu
levande, med glödande kol.
Bland de otaliga offerformer, som voro förenade med tillspillogivande
av unga människoliv, må ännu nämnas, bvggoffren. Alla slags
byggnader, som i särskild grad voro utsatta för fara, skulle dessa välsignade
små offer oförstörbara genom gåvan av sitt liv — ett slags ..barnskydd"
i omvänd bemärkelse. När en bro. en stadsmur eller en fästning
fordomdags byggdes, vare sig i Rom. Palestina, Indien, Serhien, Ryssland, det
medeltida Tyskland, Frankrike eller England, uppsöktes ett barn, som
lämpligen kunde offras För byggnadens styrka; barnet inmurades
levande i bropelaren, under eller i stadsmuren, i fästningsporten o. s. v. Man
har funnit ett otal lämningar efter sålunda offrade barn. senast för några
år sedan, då stadsporten i Bremen nedrevs för att ombyggas. Då mot
slutet av Medeltiden — och vad Rom vidkommer redan tidigare — den
sedliga känslen begynte reagera mot denna omänsklighet, nöjde man sig
med att i byggnaden inmura en docka i barnstorlek eller, sorrfi Serbien,
åtminstone skuggan av ett barn.
Till byggcffren kan med skäl räknas även stapeloffret. När
infödingarna på Tidschiöarna byggt sig ett fartyg och detta skulle gå av stapeln,
bäddade de. förtäljer en forskningsresande, tvärs över stapeltimret ett
lager av slavar och slavbarn från kölen ända ned till vattenbrynet. Over
denna levande bädd gled kölen fram för att segervigas i blod . . . Också
bland vikingarna var, som bekant, samma sedvänja gängse, men det
torde vara outrett, huruvida även de därvid begagnat sig av minderåriga.
Det sagda kan vara nog som exempel på några av de många och
upprörande skuggsidorna i barnets historia. Vägen har, som synes, fört
djupt ned i det dunkla och outgrundliga, och det förvånar oss icke, om vi
än i dag t. o. m. i de längst hunna kultursamhällena skönja spår av den
mänskliga egennyttans, råhetens eller vanföreställningens fjät leda
förhärjande genom mänsklighetens Fagraste blomsterängar.
Då Innocentius III skapade sitt i tiden så omstridda fantasibegrepp
„barnhelvetet" såsom en förmildring av kyrkans kategoriska Förvisning
av alla odöpta och t. o. m. dödfödda barn till en evig pina i en evig eld,
anade han föga, att han med denna odödliga benämning snarare
karaktäriserat miljoner barns öden i denna världen än i den tillkommande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
