Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
BEUTEL NYBERG
Livslnitieringen Hos naturfolken.
Ett kapitel ur barnets historia.
Det gåtfulla och svårförklarliga har i alla tider lockat den
mänskliga fantasin, icke minst naturmänniskans. På otaliga sätt
har inbillniugskraften med sin nimbus omspunnit barnets födelse,
dess utveckling från barn till ungdom och dess död. Här nedan skall
i korthet redogöras för några av de egendomligt utsmyckade
invigningsceremonier, varmed endel naturfolk firat eller än i dag
fira utvecklingsålderns inträde hos barnet.
Liksom födelsens mysterium givit upphov åt en hel räcka mer
eller mindre drastiska seder och bruk, så har även barnets
övergång till yngling och ungmö väckt de vuxnas intresse. Det är
knappast någon tillfällighet, att ett stort antal primitiva folk likställt
den förändring, som under utvecklingsåldern inträffar, dels med
döden, dels med födelsen. Det gäller ju å ena sidau någonting som
dör — naturmänniskan använder det grova uttrycket — «ätes upp»
— och å andra sidan uågonting som födes, något nytt som kommer
till. Dessa nära till hands liggande tankebilder, döden och
pånyttfödelsen, såsom åskådliggörande den förändring, soin vid
övergången från barn- till ungdomsåldern inträffar, giva i mångt och
mycket sin färg åt de exotiska ceremonier, om vilka här blir fråga,
och det måste erkännas, att de i flera fall kasta ett förklarande
skimmer över sedvänjor, vilkas vidskepelse och råhet i annat fall
vore oss en hart när olöslig gåta.
Barnets tidigare uppväxtår tiro i allmänhet en period av stilla
uudanskymdhet. Det iir icke längre någon nyhet, det iiger icke
småbarnets tjusningskraft; det är inordnat i det husliga livet som en
naturlig länk vilken ingen fäster sig så synnerligen vid. Men
knappast har, bland naturfolken, barnet lämnat denna knoppningens tid
bakom sig och överskridit trollkretsen till det underbara, som heter
manbarhetsåldern, förrän uppmärksamheten ånyo, liksom vid
födelsen, riktas mot barnet. Ater samlas, som kring den nyföddes bädd, de
vise männen, prästerna och schamanerna, horoskopställarena och
trollkarlarna. Åter tändas offerbålen och åter trådes den vilda,
uppsluppna dansen, endast mycket vildare och mycket uppsluppnare
än förr. Och det centrala föremålet för de nästan ändlösa festerna
iir den unga gossen och den unga flickan, som trätt inom
troll-ringen av tillvarons fagraste år.
Hos många folkstammar vaknar först nu det egentliga med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
