Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLF VON BONSDORFF OCH SIGVAL JACOBSEN 45
skaper?» Det är väl icke någon indiskretion att här gå vissa
mötes-förberedelser i förväg?
Stundom har han emellertid talat sitt hjärtas ohöljda språk och
detta framför allt i sitt, såsom ban själv med sitt goda leende utryckte
det, »testamente». Det var den tankedigra och märkliga program
uppsatsen, »Det mest centrala i socialpolitiken»1). Utgående från
Rydberg till vilken lian ej sällan i tumanhandssamtal återkom, går han där
så långt, att han hänvisar till »en tid, dä människokärlekens lära trängt
igenom ända därhän, att den icke längre är blott tro. utan ock liv.»
Då har människan vunnit sin största seger, segern över sig själv.
»Men det är långt, mycket långt dit», säger han. Och i en annan
artikel, »Barnen i samhället»2), med vilken han inledde sitt
medarbetarskap i vårt nordiska blad, talar ban om »ett lyckligt land», som
hägrar för oss i våra tankar, »de goda sedernas land», och ban säger
vidare: »småningom tianras ett nytt land1 upp, ett lyckligt fädernesland,
som ger envar växande medborgare i stort sett samma möjligheter att
gagna landet och — att älska det».
Adolf von Bonsdørff var en av de få socialpolitiker i norden, som
förmått till ett levande belt sammangjuta idé och praxis. Och denna
hans förmåga att skapa synvidgande synteser, där så många andra
löpa faran att stirra sig blinda på detaljerna, var av allt att döma, en
av hans allra starkaste sidor och den, som framom andra företräden
gjorde honom till banerförare ej allenast i sitt eget land utan
åtminstone i viss mån även utom det egna landets gränser. En kortsynt
kälkborgarreflektfon hav velat hos honom se mannen, som fann allt
det stort, varmed han själv sysselsatte sig. Men förhållandet var det
motsatta: han var den store, vars personlighetsmått gav t. o. m. de
små tingen värde. Han förstorade allt han vidrörde. Hans väsens
trollstav slog levande vatten ur bergen. Han var själv en sprudlande
kraftkälla, danad för ett törstande land och för en från det centrala
i livet bortvänd tid. Och ser man djupare in i hans förborgade väsen,
var ban en av dessa kungar, som Rydberg drömde sig i varje barn
men ingenstädes fann Uand de vuxna. Hans kända kungsdröm i
frågan om Finlands statsskick, var belt visst ett psykiskt utflöde ur
hans egen själs kungsåder. Han var Irøren härskare och riddare, men
av en typ, för vilken ädla män varit färdiga att böja knä. En
norrman. har jämfört honom med Björnstjerne Björnson, och. fastän alls
icke skald’, har han sjungit mången hcg visa om det land1 vi älska.
De goda sedernas land, så kallade han det ju — eller med Nietzsche:
våra barns land . . . Och hans högsta visa, hans solsång, som lekte
honom i hågen ända in i hans sista klara ögonblick bar den strålande,
allt förklarande rubriken:
Barnets rät t.
. *
’) Bai-n och Ungdom, 1925, h. 1.
-•) Barn och Ungdom, 1922, h. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
