Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
BEUTEL NYBERG
är ett som metafor överraskande ofta återkommande uttryck ined en
rad olika betydelser, som alla använts i magisk-mystiskt syfte. En
av dessa betydelser är »sköte», vare sig detta tänkes bildlikt eller
fysiologiskt, en annan är »nät» o. s. v. Knä, rockskörte eller
mantel samt sköte äro således metaforiskt synonyma begrepp.
Med hänsyn till betydelsen av ovannämnda adoptionssymboler torde
det därför icke vara för djärvt att antaga, att de olika formerna för
faderns erkännande av barnet, i synnerhet sådana de framträtt i
norden, verkligen varit substitut för »en andra födelse». Men den
»födande» har icke här varit modern — hon hade ju redan fullgjort
sitt värv — utan fadern! Rättsvetenskapen har ju ansett den
möjligheten föreligga, att blodsgemenskapen ursprungligen räknats
så-som endast härflytande ur barnets samband med modern. Var detta
fallet, så följde ju som korollarium, att det barn, som skulle i
agnat-familjen upptagas, måste på det faderiiga hållet genomgå en
motsvarande procedur. Men detta var möjligt endast och allenast
symboliskt. Legitimations- och agnitionsförfarandet, sådant det ovan
skildrats, kan därför med i älta tolkas som en imitativ naturae, ett
sirme-bildligt generationsfenomen.
Denna tolkning, om den är riktig — och därpå tyder en
överväldigande massa andra omständigheter, på vilka här icke kan ingås
— kastar ljus även över føHtw/c-problemet. den omstridda frågan
om hur det varit möjligt att stundom, såsom hos baskerna, mannen
spelat den dråpliga rollen av barnsängskvinna. Erkände ban en gång
barnet såsom sitt, skulle ban genom en offentlig handling ådagalägga,
att även ban »fött» det. Och när allt kommer omkring, var
skillnaden mellan barnet, placerat i mannens »sköte», knä eller armar och
barnet, vilande vid »barnsängsmannens» sida, icke så värst stor.
Tankarna föras härvid till ett gammalt romerskt adoptionsbruk:
adoptiv in cubiculo pro tor o gcniali, adoptionen förrättad i
sovgema-ket framför makarnas bädd. Här var hänsyftningen densamma:
adoptionen skulle så långt det var möjligt efterlikna eller åtminstone
påminna om en andra födelse. Detsamma måste sägas om det
fornromerska adoptionsbruket traductio per stolac fluentis sinus: att
draga barnet genom matronans överklädnad — för att icke här beröra
andra symboler.
Ett gammalnordiskt legitimationsbruk, som självfallet icke kunde
ha den betydelse som de hittills nämnda sederna, var järnbörden,
förrättad av det barn eller den redan vuxne, som ville bevisa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
