Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ALGOT TÖRNQVIST
synes således det krav vara, som upprepade gånger framställts
beträffande de svenska skolorna, att varje barn skall utrustas med en
tandborste, ocli att i skolan regelbunden, av vederbörande lärare övervakad,
tandborstning skall äga rum. Att den hittills så försummade
tandvården behöver förbättras genom samhällets ingripande, i den mån
hemmen icke kan sörja tör den, är självklart, men nog borde man
kunna vara överens om, att en så pass enkel hygienisk fråga som själva
tandborstningen bör vara en hemmets sak. Och där det brister
härutinnan, är det icke skolan, som skall påläggas ett nytt ansvar vid
sidan av de många, den förut har. utan där måste förståelse för
saken och ansvarskänslan i detta hänseende väckas hos hemmen.
Även i fråga om den allmänna barnavårdande verksamhet, som
utövas av de olika barnskyddsorganisationerna. kan man iakttaga samma
strävan att på dessa flytta över detta de enskildes ansvar, det må nu
vara föräldrars eller andra anhörigas. Ifrån tvenne håll kommer
kravet. Dels ifrån varmhjärtade barnavänner, som. så snart de påträffa
en brist i den enskildes omvårdnad om barnen, genast yrka på ett
samhällets ingripande, och ibland kunna ha rent av hårda ord till
hands, för att detta icke kommer fort nog. Men dels också ifrån de
barnen närstående, vilka vid varje tillfälle, då det kan vara fråga om.
framför allt ekonomiska, offer för barnen, ögonblickligen äro färdiga
med kravet på, att dessa kostnader skola övertagas av det allmänna.
Liksom de ock i andra fall. då det gäller någon särskild omvårdnad
om barnen utanför den sedvanliga och hävdvunna, vilja skjuta ifrån
sig ansvaret för detta på samhället.
I denna här påpekade tendens ligger det, synes det mig, en dubbel
fara. Ä ena sidan kan man ha anledning frukta för, att från
samhället självt, d. v. s. från dess representanter i allmänhet, en viss
ovilja skall kunna smyga sig in gent emot dessa ständiga fordringar
på nya prestationer Inträffande barnavården. Det kanske låter i viss
mån som en hädelse att i en tidskrift som denna erinra om, att ståt
och kommun dock ha en mängd förpliktelser att tillgodose och behov
att fylla även av belt annan art än rörande barn och ungdom.
Visserligen säges det ofta, och med full rätt. att intet är så viktigt som
att skapa de bästa möjliga livsbetingelser för ungdomen. Men vi få
dock ej bortse från, att vården av gamla, fattiga och sjuka,
tillgodoseendet av kraven på ordning och säkerhet, hygien och allmän social
trygghet, för att nu nämna blott ett och annat av dessa tusende
allmänna plikter i våra dagars komplicerade samhällsliv, också måste
beaktas och befrämjas. Om nu från representanterna för och
vårdarna av cn av dessa angelägenheter oavbrutet krav framställas för
enbart deras räkning, kommer otvivelaktigt förr eller senare en
reaktion häremot att inträda, som enbart skadar denna sak. kanske för
oöverskådlig tid. Och det vore att beklaga, om detta skulle inträffa
i fråga om barnavården, som för närvarande på det hela taget ligger
så gynnsamt till i de nordiska länderna. Med detta vill jag icke ha
sagt, att saken redan vore aktuell i högre grad, men denna fråga är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
