Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127 UTACKORDERING OCH ANSTALTSVÄRD I ENGLAND
ett cirkulär med ytterligare direktiv för verksamheten. Samma
huvudtema som i författningen genomgår även detta cirkulär. Barnets
väl är det viktigaste; allt, som kan göras för att befrämja dess sunda
utveckling, skall göras. Fosterhemmen böra väljas med allra största
omsorg; helst bör man söka få hein i jordbnukaretrakter och
sorgfälligt undvika, städer och tätt befolkade platser; man avråder från
att utackordera för många barn i samma trakt: fosterhemmen få icke
vara alltför fattiga, så att exempelvis hustrun måste söka
förvärvsarbete utomhus; särskilt bör man giva akt på de sedliga förhållandena
i hemmet; fosterbarnet bör få sin egen bädd; är det över sju år
gammalt, bör det icke få ligga i samma rum som fosterföräldrarna;
barnen skola före utackorderingen utrustas praktiskt och ändamålsenligt;
allt som stöter pä uniform skall undvikas, och särskild
uppmärksamhet skall även i fortsättningen ägnas barnets beklädnad.
Ursprung-ligeiiiligen hade även storleken av fosterlegan fixerats; den skulle
nämligen — detta var alltså 1911 — icke få överstiga 3:60 kr. i veckan
jämte viss beklädnadsersättning. Meningen med denna, även med
hänsyn till förkrigspriserna ganska ringa ersättning var tydligen att
göra utackorderingen mindre lockande som förvärvskälla. Emellertid
har bestämmelsen måst slopas, och det ligger nu i
fattigvårdsstyrelsernas eller kommittéernas skön att bestämma storleken av
fosterlegan; denna rör sig nu omkring 10 à 12 kr. pr vecka och barn,
vartill kommer någon beklädnadshjälp.
Utackorderitigsverksamheten är icke synnerligen populär i England.
Väl erkänner man allmänt dess stora företräden, men samtidigt
förklarar man, att det är hart när omöjligt att i större utsträckning finna
lämpliga personer, som utan materiella beräkningar vilja fungera som
fosterföräldrar. En förklaring härtill finner man säkerligen i den
omständigheten, att England icke äger en självägande
småbrukar-klass. Senast tillgängliga statistik utvisar, att endast 9,253 barn
utackorderats genom de engelska fattigvårdsstyrelserna; knappa 17,r> %
av dessa barn hade placerats i hem utanför den egna unionens
råmärken ; de övriga hade alltså överlämnats till hem inom unionen.–-
En annan utväg att uppfostra barnen är att sända dem till
särskilda barnavårdsanstalter, till internat- och yrkesskolor, där de
jämsides med skolundervisningen utbildas i något praktiskt yrke,
flickorna merendels till tjänarinnor — som det alltid finnes platser till —
och pojkarna till snart sagt alla hederliga hantverk och yrken, som
överhuvud existera.
Flickor, som utbildats i dessa hem eller skolor, äro mycket
eftersökta såsom tjänarinnor. Såsom ett exempel kan anföras, att
personer, vilka önska en sådan flicka till tjänarinna, få anmäla sig som
sökande och antecknas i tur och ordning å en s. k. Waiting-list,
varefter de, när deras tur kommer och saken utretts med
tillfredsställande resultat, slutligen oftast efter lång väntan få underteckna
kontrakt och erhålla den önskade hjälpen. I en av dessa skolor hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
