Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
afsöndring på annat sått Un genom klyfning icke ega
rum. *) .
Många olägenheter äro en följd häraf. Det kan ofta
vara fallet att en helt obetydlig fläck, som för egaren sjelf
är af ganska liten nytta, för en annan person är af stort
värde, men lagen hindrar dem att uppgöra handel härom,
hvilket leder till bådas skada. Sådana fall kunna
förekomma i mängd. Genom den nuvarande klyfningsmetoden
förloras äfven den vinst som arbetets fördelning medför, då
jordbrukaren nu tvingas att. vara allt möjligt på en gång.
Skulle deremot delning verkställas efter andra grunder, så
kunde det mycket väl inträffa att egaren till en lägenhet
skulle sysselsätta sig uteslutande med åkerbruk, en annan
med skogsskötsel, en tredje med fiske o. s. v. samt från
sin mark försedde sina grannar med deras behof för att i
stället af dem erhålla sina. På mer än en ort skulle de
lokala förhållandena lämpa sig för en dylik fördelning af
jord och arbete, hvilken skulle medföra allmän båtnad.
Derigenom skulle också enligt all sannolikhet skogarne bli
betydligt bättre skötta än nu är fallet.
Men dessa rent materiela fördelar äro dock
obetydliga i jemförelse med de goda verkningar rättigheten att»
fritt afsöndra jord skulle medföra i moraliskt hänseende.
Det har varit ett tidt och ofta upprepad! klagomål alt den
arbetande klassen allt mer och mer försämras. Utan att
instämma i dylika utgjutelser, hvilka oftast härröra endast
af beundran för „den gamla goda tiden", måste man likväl
medge att, de nuvarande sociala förhållandena mycket lätt
kunna göra dessa klagomål befogade. Om arbetsklassens
moralitet komme alt försämras, så skulle detta härröra af
den osäkra och betryckta ställning, hvari den befinner sig.
En arbetare kan under nuvarande förhållanden svårligen
ha att hoppas en annan lott än all slutligen på arrende
erhålla ett torp. Af dess afkastning kan han i bästa fall
hopspara litet lill sin ålderdom, men oftast gör ban det
icke. Då del är alldeles ovisst om ban får skörda
frukterna af sin möda, förbättrar ban icke sin jord, nedlägger
endast det allranödvändigaste arbete på densamma, har till
följe deraf ringa inkomst, lefver i elände och faller sedan
krafterna aftagit och hans arrende, (derest icke hans barn
kunna öfvertaga det) blifvit uppsagdt, fattigförsörjningen lill
last. Om håglöshet på detta sätt skulle uppkomma, kan
man ej förundra sig deröfver. \ Vida annorlunda vore det
om hvar och en kunde lia hopp att derest han genom llit
och omtänksamhet sammansparat något, derföre erhålla en
egen jordtäppa hvarifrån ingen skulle kunna förjaga honom.
Den trygghet en sådan besittning skulle erbjuda honom
gjorde att han af alla krafter skulle sträfva till detta mål,
och engång framkommen dit, med dubbel ifver arbetade på
den jord, som nu vore hans egen. Man kan icke häremot
invända att egaren af en liten jordlapp, hvilken vore
otillräcklig att föda honom, skulle försjunka i elände, ty inlet
hindrar honom att liksom förut erbjuda sitt arbete åt den
som är i behof deraf. Den jord som vore arbetarens egen
skulle med samma kostnad bli vida bättre skötl än fallet
vore om den skulle vara en annans, ty erfarenheten och
sunda förnuftet lära alt menniskan arbetar bäst då hon
sjelf får skörda frukterna af sitl arbete. Att arbetaren,
såsom man ibland får höra yttras, skulle behöfva tvingas till
verksamhet genom eländets sporre, är ett påstående alltför
haitiöst för att behöfva vederläggas. Icke fattigdom, men
väl välmåga, kan gifva lust till arbete och öfverhufvud till
några andra begär än de rent djuriska.
Äfven af dessa orsaker skulle således en
skattereglering vara önskvärd. Den skulle lätta förändringen af de
nuvarande lagarne om jordafsündring, och en sådan
förändring skulle göra medborgare af många, som nu sluta som
fattighjon eller korrektionister.
Bidrag lill kännedom om granrisets gödselvärde.
En icke obetydlig del af den finska jordbrukarens tid
under vintern upptages af att samla och hemköra granris
till ladugårdar m. m. llos mången användes ej annat strö
för husdjuren. Flere af våra driftigaste praktiska
jordbrukare söka i ymnig tillförsel af jord och granris till
blandning med gödseln, det säkraste, billigaste medel till
upp-d rifva ii de af sin jords bördighet, under det andra frukta alt
en sålunda beredd gödsel, då materialierna dertill ej finnas
särdeles nära till hands, blifver för dyr i förhållande till
dess värde. En stor osäkerhet råder i detta afseende och
det har ej kunnat vara annorlunda. Agrikultur-kemien, den
enda, som hand i hand med rationelt utförda försök, kan
kasta ljus häröfver, är ännu en ganska ung vetenskap. Den
har således ganska naturligt härtills hållit sig till de ämnen*
som äro af det mest framstående intresse för de länder,
der dess studium mest idkats, och man bör derföre ej
förvånas af att den lemnat ulan aili afseende ett ämne af så
lokalt intresse för Finland och nordliga Sverige, som
granris-strö.
Då sålunda granrisets gödselvärde, som för vårt finska
landtbruk är af så sor vigt, icke förut blifvit på
agrikulturkemiska grunder beräknadt, eller åtminstone resultaterna af
någon sådan forskning, oss vetterligen, ej blifvit
offentliggjorda *) må det tillätas oss att här framlägga ett
anspråkslöst, försök att i någon, om än aldrig så ringa grad, bidraga
till stadgande af elt riktigt omdöme i detta afseende.
Enligt den analys vi för detta ändamål utfört å
qvistar af en större, på sandjord vuxen gran, afhuggne i Aug.
månad, var deras sammansättning sådan att den beräknad
på 1000 % ris i det närmaste motsvarar nedanstående
belopp af hvarje särskildt ämne. Vi hafva derjemte beräknat
värdet af dessa skilda beståndsdelar enligt de grunder, som
blifvit föreslagne af föreståndaren för den
agrikultur-kemi-ska försöksstationen å Ultuna, Herr Magister C. E.
Bergstrand, i hans afhandling om ,,grunderna för den
agrikulturkemiska analysen" och dervid kommit till följande
resultat:
1000 % färskt granris innehålla:
20,120 % qväfvehaltiga organiska R:mt lt:dr öre.
ämnen, hvaruti ingå
3,22 U qväfve värde à 60 öre 1: 93
49 5,380 „ qväfvefria organiska
ämnen........ 0,3 „ 1: 48,61
0,979 „ kali ......... 9 „ 8.81
l,i8o „ natron........ 4 „ 4.72
0,255 „ chlornatriuni . . . . „ 2 „ O.51
5,938 „ kalk........„ 0,4 „ ’ 2.07
0,583 „ talk ........„ 0,6 „ 0.23
*) I Sverige tar jord afsöndras från hemman ehuru ingen
genomgripande förändring i jordens beskattning företagits, men det
sätt, på hvilket man der sökt undanrödja de svårigheter, som
ut-skyldernas osystematiska fördelning åstadkomma, måste anses vara
endast en nödfallsutväg. Det kan likväl icke nekas att äfven
jord-afsöiidring verkställd på detta sätt innefattar elt framåtskridande.
*) 1 Stöckhardts landtbrukskemi II. sid. 75 redogöres väl för
analyser å halft förmultnade granqvistar äfvensom å affallet
granbarr, men häraf kan ingen ledning hemtas vid bedömmandct af
granrisets värde i den form vi använda det, d. v. s. såsom färska
qvistar, af hvilka såväl barr, som bark och qvistarnes ved-ämne ingår
i ströet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
