Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
1 krig; låtom oss nil güra vår armé i ordning och befästa
oss så mycket som möjligt. Naturligtvis är detta alls icke
meningen. Ett tillämnadt krig förkunnas icke sålunda helt
högt på förhand. Det finnes i de allmänna närvarande
europeiska förhållandena anledning nog för hvarje stat
att hålla sitt försvarsväsende i bästa möjliga skick och i
jemnhöjd med de ständigt fortgående uppfinningarne och
förbättringarne. Dessutom hafva ständerna yrkat
reorganisation af krigsakademien på Carlberg, af Krigskollegiet och
härutinnan, äfvensom i en mängd andra saker, bland hvilka
inrättandet af sappörkompagnier, finnes tillräckligt skäl för
landtlörsvarskomiténs sammankallande. Emellertid kan den
ej undgå att ånyo påminna om de rykten, som uppfyllde
hela den europeiska pressen, vid tiden af vår Konungs
besök i Paris. Såsom ni minns, talte man dà allmänt om
en allians mellan Sverge-Norge och Frankrike i och för
realiserandet af de stora skandinaviska planerna. Skuile en
sådan allians hafva kommit till stånd, hvilket vi naturligtvis
icke känna, vore det på det bela taget ingenting underligt
deruti I De Napoleonska och ßernadottska dynastierna leda
sitt ursprung från samma tid och samma källa, deras
politik kan icke vara annat än densamma, nemligen att
befästa sig så mycket som möjligt genom populära och
ärofulla företag. Snart måste Kejsar Napoleon draga sina
trupper från Rom; skyddslingen, det unga konungariket
Italien, vexer dag för dag från beskyddarens vård och
fordrar allt mera oemotståndligt sin fulla sjelfständighet. Det
är tydligt att Napoleon då måste rigta sin verksamhet åt
något annat håll, åt norr t. ex., der de goda Belgierna tala
en mycket renare franska än Savoyarderna och Nizzaboerna.
Men till dessa företag fordras nya bundsförvandter, och
hvem kunde väl i detta fall stå närmare än Konung Carl
XV, som har de bästa anledningar för sig att med tiden i
norden spela den röl, som Victor Emanuel som bäst
spelar uti Italien. "Och hvarföre skulle Napoleon, som
hjelpt den förra, icke också, mot skäligt vederlag, kunna
hjelpa den senare? Men delta är tillsvidare blott politiska
fantasmagorier, som tidens gubbe visar ål de nyfikna i sitt
stora tittskåp; nästa dag skall måhända redan hafva förjagat
dessa bilder, eller åtminstone kommit dem att byta förrn.
Hvad som emellertid är fullkomligt klart och tydligt, hvad
som man kan taga fasta på såsom ett faktum, utan att
derföre behöfva vara invigd i kabinettspolitikens och
diplomatiens hemligheter, det är de skandinaviska sympatier och
tendenser, som hyllas af det närvarande svenska
konungahuset. Men tiden och sättet för deras realiserande, derom
torde det utan tvifvel vara bäst att ännu icke bilda sig
någon afgörande opinion.
Har ni någonsin varit på Johannis kyrkogård? S:t
Johannis församling, belägen högst upp på Norr, är ett
annex under S:t Jakob och på dess lilla kyrkogård, planterad
med lummiga alléer af lind och lönn, ser man nästan alltid
barn leka på de gröna grafvarne och de halft förfallna
monu-menterna. Ni förundrar er säkert öfver, huru jag från krig
och Skandinavism kommit alt tala om kyrkogård och
grafvar. Men ni skall ej förundra er mera, om ni just nu, kl.
2 på dagen, följer mig dit bort på en slund. Vi ha den
13 September i dag, årsdagen af slaget vid Julas. Ju
längre vi komma mot norr och närma oss kyrkogården, ju
mera tilllager folkströmmen, som skyndar sig framåt på alla
sidor, bakom oss och framför oss. När vi inträda på
kyrkogården, finna vi den alldeles full af menniskor, damer
med parasolletter, herrar i uniform, gatpojkar i trasor, samt
en mängd militär och officerare. Den långa gången under
det täta gröna löfhvalfvet, genom hvilket här och der
Septembersolens strålar glittra, är på ömse sidor omgifven af
menniskomassor, såsom af två lefvande murar. Vi gå
längre fram och inträda nu inom en fyrkant, bildad af
trupper i paraduniform. Der stiger en gammal
vördnadsbjudande man i generalsuniform, prydd med blåa bandet, fram.
Han blottar sitt hvita hufvud och uttalar några eldiga ord;
i detsamma faller täckelset från en högrest grafvård under
smattrande fanfarer och dånande trumhvirflar. Det är
Döbelns nya monument, som mun aftäcker. Ilela generalitetet
och ofticerscorpsen i Stockholm är dervid närvarande.
Nåväl, medger ni nu att äfven en graf kan tala om strider,
alt en kyrkogård icke blott hänvisar till det förflutnas
minnen, utan äfven står i sammanhang med framtiden. Döbelns
mod, ädelhet och lågande fosterlandskärlek skola alltid stå
fram såsom en idealisk förebild så snart det kämpas en strid
i norden. Af qvällens tidningar skall ni erhålla närmare
beskrifning öfver festens detaljer, äfvensom öfver general
Lef-réns tal, hvarföre jag icke vill onödigtvis öka mitt brefs omfång
dermed. Jag vill blott ännu tillägga, att ehuru det
monument, som nu blifvit rest öfver Döbelns graf, är ganska
vackert, en 6 alnar hög sten af Kolmårdsmarmor,
betydelsen af den hyllning, som nu blifvit egnad hjelten, icke
ligger i grafvården, prakt, utan i det sätt hvarpå denna vård
blifvit tillvägabragt, nemligen genom allmän subskription,
samt i det allmänna deltagande, som hufvudstadens
befolkning ådagalade vid sjelfva afläckniOgshögtidligheten. Den
var en folkfest af ädlaste karakter, och när den gamla
Björneborgsmarschen uppspeltes af Svea och andra lifgardets
förenade musikcorpser var det som om en elektrisk stöt
hade gått genom hela folksamlingen; man blottade tyst sina
hufvuden, kinderna bleknade och i mångens öga trängde sig
med våld en tår. E.
Såsom tillägg till ofvanstående, meddela vi ur svenska
tidningar innehållet af general Lefréns tal, så lydande:
„Svenske män!
Vi stå viel foten af en minnessten, rest af
medborgare öfver von Döbelns graf — öfver mannen, som
vid århundradets början förde tappra finska krigare i
striden för fädernejorden. Måtte detta vackra
vedermäle af fosterländsk tacksamhet — denna hyllning
åt manliga bedrifter, bära frukt i tider som stunda!
Måtte vi aldrig i framtiden sakna män, sådana
som v. Döbeln, utmärkt af krigaremod, anföraresnille,
kärlek till fäderneslandet!
Landsmän!
Hjeltar skola alltid framstå i farans stund, så
länge hjeltars minne lefver i landet, så länge
samtiden värderar och vördar hädangångne krigares
bragder och ära!
Lefve v. Döbelns minne i tacksamma svenskars
bröst! Lefve konungen och fäderneslandet!"
Magdalena Charlotta Rudcnskjöld.
(Forts. fr. N:o 2.)
Klockan 3 om natten hördes ett häftigt rop af werda,
som återskallade under hvalfven. Skrämd, uppvaknade jag.
Det var polismästaren med ett bref i hand, aom kommit
under mitt kuvert. Adressen var i chiffer. Jag igenkände
att det var till Gustaf Adolf. Mig ålades att säga till hvem
det var. Jag svarade att det var mig omöjligt, enär jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
