Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
O kärlek! himmelens och jordens bikt,
Du blomma uti mythcns sköna dikt!
O Eros’! Ännu hyllas ju ditt välde
Utaf den verld du fram ur intet ställde.
Men om ett bröst der finnes för dig slängdt,
Ett hjerta, dit ditt solljus aldrig trängt,
Der fröjd ej ler, der sorg ej stilla gråter,
Da ger det än en bild af Chaos åter.
Krönika.
Lifvet bar varit sig likt alltsedan N:o 4 af Barometern utkom.
Ingenting extraordinärt, piquant, agiterande, emoverande — om
man undanlager par spalter i senaste Litteraturblads •Bemötanden».
Inga nöjen och lustbarheter, med undantag af den- vackra
solglansen i söndags, som lockade lill utfärder till lands eller sjöss, till
de höstligt brokiga skogarne eller på den spegelblanka hafsytan,—
och br. v. Schantz’ soirëe samma dag i societetshuset, hvilken var
talrikt besökt och redan fullkomligt påminte om sina i våras
hädangångne gouterade företrädare.
Snart, snart randas dock den tid då den som det vill kan »roa
sig» hvarje qväll. Mera än par veckor torde det icke räcka tills
theatern åter öppnar sina dörrar och lif och dikt åter framträda på
de ren så länge hvilande tiljorna. Men hurudant lif? hurudan dikt?
och framförallt hurudant spel? — dessa frågor gör man sig
nuförtiden ofta — gifve sånggudinnorna, att svaret på dessa frågor blir
ett gynsamt!
Men litterära soiréerna, skola de icke mera låta höra af sig?
Vi hoppas, alt äfven de komma att ega rum. Man har skäl att
önska det: de utgöra ett lämpligt samband mellan den lärda
verlden och societeten, de erbjuda vetenskapen tillfälle alt framträda
i populärt intressant form, hvilket annars hos oss är så sällsynt,
de bidraga i sin mon lill den i vårt land så försummade offentliga
talarekonstens odling.
Ändå öfriga nöjen? sällskapslifvet i konversations- eller
dansform, de publika balerna etc. bar man af dem något alt vänta?
Härpå lärer måsta svaras nej. Sällskapslifvet i Helsingfors har mer
och mer tynat af. Tidens allvar och det finansiella betrycket ha
mer och mer skrämt på flykten den lefnadslustiga glädtighelen, den
sorglösa munterheten, som ännu för något decennium sedan, ett
litet återsken från Gustaf den tredjes dagar, rådde i hufvudstadens
kretsar. Intresset bar vändt sig från privatlifvet till det offentliga,
och när detta skedde, försvann löjet och allvaret intog dess plats.
Mörkret utöfvar redan sitt inflytande på ångfartygens turer.
Snabbheten båtar numera till intet, dagarne äro dock för korta,
och när den finska kustens skär och klippor äro svepta i mörkrets
slöja, då är det sannerligen bäst att stoppa farten och kasta ankar.
Turerna kunna icke mera vara reguliera.
Vid årigbåtsquai’n lyser gasen sedan en vecka, och det
arbetas i full fart på gasledningen vid fiskarhamnens quai. Man kan
således numera lugnt göra en aftonpromenad kring vår vackra hamn,
utan alt behöfva frukta alt plötsligen bli föremål för en dräpande
vallenkur.
Apropos af promenad: jag mölle nyligen på galan en ung
embetsmän, som återkommit från en sommarresa, under hvilken
han förvärfvat sig ett prydligt skägg. Hvarthän så skyndsamt?
frågade jag. »Till Appelroth naturligtvis.» Nå, men du inå väl aldrig
låta raka bort ditt vackra skägg? »Visserligen, min kära bror, det
kan ej undvikas, en högre nödvändighet bjuder del.» Hvilken högre
nödvändighet? Så vidt jag vet, förbjudes icke skäggbärandet i
uni-fornisförordningen, och troligen ännu mindre i någon annan
förordning. »Ja, deri lär du ha rätt, men ser du, traditionen, den
antagna seden — det kunde ha ledsamma följder för mig om jag ej rät»
tade mig efter dem». Och dermed skyndade ban bort till
rakstugan för alt åter blifva comme il faut, d. ä. på sin höjd bära
polisonger. — Vore det icke lid på, att individen härvidlag finge följa
sin egen smak? Utrikes begagnar ju till och med den finaste af
alla embetsmannakårer, den diplomatiska, den manliga prydnaden,
skägget.
Den första Oktober, såsom flyttningsdag betraktad, är
numera blott en skugga af hvad den fordom var. Och likväl torde den i
sina välmaktsdagar sällan haft en så märkelig händelse att förtälja
som denna gång: Herr Kleineh har flyttaf från societetshuset! Öde
stå nu dessa salar der så ofta herr Kleinehs namn utropals af
hungrande och törstande menniskor. Societetshuset har upplefvat
slutet af den långa, lysande kleinehska perioden. Dystert står det
der och bidar på hvad tiden månde ha i sitt sköte. »Pour passer
le temps» har det emellertid upplåtit åtskilliga rum för billigt pris
åt ungherrar, mest studenter, och gör sålunda gagn äfven under
interregnum.
Vid universitetet fortfara disputalionerna. Dessa akter, som
under den latinska regimens dagar urartat lill styfva, tråkiga och
ihåliga ceremonier, kunna åtminstone nuförtiden göras lill, som
Thorild uttryckte sig, små högtider af veit. Sällan bar intresset för
desamma visat sig så lifligt som under denna höst. Men sällan ha
också inom kort så många intressanta och värdefulla specimina här
sett dagen, som nu, dådet gäller alt besätta pedagogie- och
hislorie-professionen saml bibliothekarie- tjensten. — I onsdags var hist.
tilol. auditorium öfverfullt af åhörare till diskussionen om br Cleves
afhandling, som å fakultetens vägnar granskades af professor
Snell-man. På auditoriets bänkar såg man bland andra en stor del af
ledamölerne i folkskolekomitén, hvilken samma dag e. m. lärer
börjat sina arbeten. — I dessa dagar har lektor J. O. I. Rancken
ut-hängt tvenne afhandlingar: »Något om Sverges skollagsliflning och
skolor närmast för deras reform 1856» och »Cid i de spanska
romanserna hos Corneille och Herder»; de komma att granskas d. 9
och 12 Oktober.
Finska Litteratur- sällskapet sammanträdde i onsdags. Sedan
protokollet blifvit justeradt och gåfvorna anmälta, uppläste
sekreteraren ett kejserligt bref som beviljar en summa af högst 50o0
rubel af allmänna statsmedel i och för utarbetandet af det finska
lagverk som redan sen längre tid är påtänkt. Prof. Palmén lärer
åtagit sig alt leda redaktionen af lagverket, och nu beslöts att
sällskapet skulle skrifva till Kyrkoherden Cannelin i Sääksmäki, som förut
öfversatt Den unge Juristen, med förfrågan om ban ville öfvertaga
bearbetningen till finskan. — Derpå kom sällskapet till den qvistiga
frågan angående Porthans- monumentet. Frågan var hänskjuten till
delta mötes difinitiva afgörande. Emellertid voro de pekuniära
utsigterna fortfarande lika mörka. I fonden fanns 2031 rub. 60 kop.,
— kostnaderna för statyns och medaljongernas gjutning samt
transport till vederbörlig ort komma alt stiga till omkr. 7000 rub.
Således behöfvas för reäüsering af företaget ännu 5000 rub. —
Hvarifrån skola de tagas? I subskriplionsväg är nästan intet mera att
vänta, då af de 800 utsända subskriptionslistorna endast 17 ännu
icke äro inskickade. En af sällskapets ledamöter föreslog nu, att
man med det första skulle skrifva till borgmästarene i alla landets
städer och uppmana dem alt hvar på sin orl arrangera, eller sörja
för alt det arrangeras, en festlighet, konsert eller dans, eller
säll-skapstheater, på den 9 instundande November, Portans
födelsedag-Om blotl damerna vilja medverka för dessa tillställningar, så skola
de säkert omfattas med intresse och lemna ett kraftigt bidrag till
fonden. — Det vore dock alliför sorgligt och nedslående, om detta
det forsla monument Finland uppreser för en af sina stora män
icke skulle kunna åvägabringas, utan måsta lemnas halffärdigt, elt
minnesmärke öfver vår fattigdom eller — likgiltighet.
Tidningspressen i landet kommer alt snart erfara en
tillökning: privilegium har beviljats d. 28 Sept. för en tidning som skall
utkomma i S:t Mickel under namnet »Mikkelin Ilmoilus-lehti», och d.
2 Okt. för en större tidning som från nästa års början skall utges
härstädes alla söcknedagar, under namnet »Helsingfors Dagblad».
Helsingfors, Finska Litteratur-Sällskapets tryckeri, 1861.
Imprimatur: L. Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
