Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
kunna vinnna vida mera klarhet angående sättet att af de
nu på jordbruksskolor m. m. använda summor erhålla det
mest gagneliga resultat.
Dels på finska statens bekostnad, dels med understöd
af densamma, finnas nu inrättade nio anstalter der
undervisning i jordbruk meddelas. Dessa äro Mustiala
landtbruksinstitut och 8 lägre, s. k. praktiska jordbruksskolor,
fördelade på sex af länen. Huruvida allt på dessa lägre
jordbruksskolor tillgår som sig bör, kunna vi icke rfgöra. Om
planen lör deras organisation är intet annat än godt att
säga, ty om denna följes, uppfylla de under nuvarande
tidpunkt. ett behof. Likvisst bör härvid anmärkas att den
nuvarande organisationen kan betraktas såsom ondast
provi-sionel. Då jordbruket uppnått en högre utvecklingsgrad
och bildningen i allmänhet blifvit mera spridd, måste skolor
af sådan art försvinna, såsom fullkomligt gagnlösa. Lägre
landtbruksskolor, sådana som de nyss omtalade, kunna
endast vara nyttiga uti länder der allting står på en låg
ståndpunkt. De kunskaper som uti desamma meddelas, såsom
skrifva, räkna, geografi m. m. tillhöra egentligen folkskolan
och behöfva, då denna en gång blifvit en verklighet, icke
heller meddelas annorstädes. Den praktiska färdighet åter,
som eleverna vid de lägre landtbruksskolorna inhemta, skulle
vida bättre vinnas annorstädes, om jordbruket stode på en
högre ståndpunkt. Det är en gammal och erkänd sanning
att skicklighet i ett yrke vinnes säkrast genom praktiskt
utöfvande af detsamma. Om derföre en talrik klass af
vetenskapligt bildade och i jordbruk skickliga possessionater
funnes, och folkskolor derjemte existerade, så vore det
otvifvelaktigt att våra lägre landtbruksskolor icke mera behöfdes.
En bondson som ville inhemta större vetande i sitt yrke
än del som ban vinner i hemmet, skulle icke hafva någon
svårighet att efter genomgången folksko’ekurs, hos någon
skickligare jordbrukare se och taga kännedom af bättre
odlingsmetoder. Förhållandet blefve sådant som i
Skottland, der inan ofta ser farmers söner innan de tillträda ett
eget jordbruk något år vistas lios en såsom skicklig
beryktad farmer, för alt der fullkomna sin erfarenhet, de
förmögnare mol betalning, de fattigare mol arbete.
Den erfarenhet som sålunda vinnes är af belt annan
arl än den som kan inhemtas på en jordbruksskola. Då
man kan vara viss på, att en privat egendomsegare med
insigter alltid skall sköta sin jord så att den gifver hällre
afkastning på det nedlagda kapitalet än den på något
institut, så är rätta stället, att lära konsten att, utan att
försämra jorden, af sill kapital draga den högsta möjliga
inkomst, äfven hos en sådan. Undervisningen i jordbruk hos
en privat person är äfven derföre alt föredraga framför den
i en skola, att man hos den förra får se jordbruket
bedrifvas såsom det i verkligheten är möjligt, d. v. s. utan hjelp
af extra anslag, hvaremot del på senare stället lält inträffar
att inrättningen betraktas som ett experimentallält lör
inhemtande af metoder, hvilka sedan icke med fördel kunna
tillämpas.
Då man anser att experimenlalfäll illa egna sig till
landtbruksskolor, behöfver man derföre ej anse dem vara
öfverflödiga; de torde väl försvara sin plats då de lägre
landtbruksskolorna icke mera existera. Äfven då det blifvit
en lätt sak att hvar som helst kunna följa med ett väl
ordnadt jordbruk, skall det vara nyttigt för landet att det på
åtskilliga orter finnes modellfarmer, der experimenter, hvilka
äro för kostsamma att vågas af enskilte, göras, der man
kan ha tillfälle att se till hvilken största möjliga fruktbarhet
jorden på hvarje ort kan uppdrifvas, der nya maskiner
försökas, nya sädesslag och fodervexter acklimatiseras o. s. v.
Men så nyttiga dessa modellfarmer än äro, böra de icke
bekostas af staten. De böra underhållas af associerade
enskilta, hvilka hafva fördelen af desamma, t. ex.
hushållningssällskapen
Mången skall visst härvid invända: men skall då staten
icke göra några uppoffringar äfven för jordbruket, skall
jordbrukaren allena draga all tunga? Den som gör en sådan
fråga glömmer likväl att ju mera staten befatlar sig med
menniskornas angelägenheter, med deras undervisning, med
deras välstånd etc., desto mindre äro de sjelfva i tillfälle
att göra det. Han glömmer att hvad staten ger åt enskilta
det har förut kommit ur enskiltas fickor och att om
upp-bördsmannen inkasserar tio rubel, deraf icke utgå elfva från
statsmakten. Det är tvertom omöjligt att ens alla tio
återkomma, utan en del åtgår på vägen. Lika säkert som
man genom att. studera fysiken får veta att maskiner, huru
komplicerade och sinnrikt uttänkta de än må vara, icke
kunna åstadkomma någon ny kraft, utan endast en
omsättning af der kraft som förut funnits och att dervid alltid
en del af densamma går förlorad, lika ?äkert kan man
också genom att studera den sociala mekanismen finna att
penningarne genom att passera genom statsmaskineriet icke
ökas utan minskas. Betänker man detta, så måste man
äfven finna önskan af statens mellankomst vid modellfarmers
inrättande, och för öfrigt allestädes der den icke är
nödvändig, alldeles omotiverad.
Enligt hvad af det ofvan sagda framgår, måste de
åtgärder som vidtagits för den lägre landlbruk&dndervisningens
ordnande i vårt land, huru irrationela (1°, än äro, anses
för närvarande af behofvet påkallade. Huru snart behofvet
af dessa provisoriska åtgärder skall upphöra, beror deraf
huru snart .en talrik klass af vetenskapligt bildade
possessionater hinner uppkomma. Att man härtills, ehuru på
senaste år ett antal bildade unga män egnal sig åt
agrono-min, utan svårighet kunnat räkna de skilda individerna i
denna klass, är allom bekant. Orsaken härtill kan till en del
sökas i de omständigheter, hvilka vi förut påpekat såsom
utgörande ett hinder för jcrdbrukets framsteg. Vi se
dagligen utländningar inflytta till Finlrnd för att här anlägga
industriela inrättningar; oss veterliger har deremot ingen
inflyttat lör att här för egen räkning ’rifva ett jordbruk.
Det är under sådana förhållanden ej unc’ ,,i;gt att hittills så
få män med vetenskaplig underbyggnad .ait agronomin till
sitl lefnadsyrke. Men äfven andra orsaker haf a samverkat
dertill, såsom den ännu för några år sedan existerande blinda
vördnaden för statens tjenst, som gjorde atl den som egnade
sig åt en sjelfständig privat verksamhet icke åtnjöt något
anseende. En ytterligare orsak som ännu fortfarande
qvarstår och verkar, är omöjligheten att i egei land inhemta
grundligare agronomiska kunskaper. Alla de som innehafva
sådana hafva fått vistas en längre tid på utrikes ort för
pH. inhemta dem. Men alla hafva ej nedel att göra
utrikes resor, och äfven de som dertill hafva medel måste,
innan de dragit nytta af sin vistelse utrikes, dyrt betala
många egna erfaren hets rön, då de lokala förhållandena här
och der äro så olika. Det vore således i mer än ett
afseende önskligt, att det blefve möjligt att äfven i eget land
tillegna sig en högre agronomisk bildning. Men huru skall
man gå tillväga för att göra detta möjligt?
En stor del af hvad i denna uppsats förut blifvit sagdt
om den lägre undervisningen i jordbruk eger äfven sin
rig-tighet om den högre. 1 båda fallen torde det blifva en
sanning, att den praktiska erfarenheten i ett yrke bör
vinnas genom detta sjelft, och att endast den vetenskapliga
underbyggnaden bör inhemtas annorstädes. Man ser äfven
denna princip följas i de länder der jordbruket har nått
sin högsta ståndpunkt för närvarande, England och Skott-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
