Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hakometern
IVJO 12. Fredagen den 22 November 1801.
Utkommer hvarje helgfri Fredag kl. 12. Utdelning och prenumeration sker i Helsingfors 3 Herrar Frenckell & Sons bokhandel; i Landsorten å alla Postkontor.
Priset för den SterstSende tredjedelen af detta 8r ar i Helsingfors 50 kop., i landsorten 64 kop. Lösa numror saljas à 4 kopek.
Öfversigten
inhibera vi för denna gång, af brist på utrymme ocb brist
på intressantare nyheter från utlandet.
Korresp. från Esbo. Den 13 i denna månad
sammanträdde Esbo sockens utsedde granskare af
kommunalförslaget, men förklarade sig icke kunna deröfver afgifva
något utlåtande, emedan, såsom orden lyda i protokollet:
»åtskilliga af de frågor, som förekomma i
kommunalförslaget, äro af den omfattande vigt och betydelse, att de
grund-lagsenligt, utan landtständernas granskning och Hans
Kejserliga Majestäts nådiga stadfästelse af dem, icke kunna i
kommunerna införas".
Italiens administrativa organisation.
Då det italienska folket, anfördt af Viktor Emanuel
och Garibaldi, förjagade sina despoter, då voro bela
Europas blickar rigtade på den sköna halfön. Nu när segrarne
äro vunna och det italienska rikets politiska existens är
garanterad, om ock ännu några stötestenar återstå att
undanrödja, nu erbjuder arbetet för rikets inre
organisation ett ej mindre storartadt och fängslande skådespel.
Sedan italienarne hade i blodiga strider ådagalagt sin
entusiasm för friheten och för ett belt, odeladt fädernesland,
gällde det att visa att denna entusiasm är fast och manlig,
att denna frihetskänsla ej är en tygellös passion, utan vill
bygga på lagens grund. Och redan det första parlamentets
uppträdande bevisade att den italienska nationen är sin
frihet värdig.
Redan år 1848, då Piemont beträdde
konstitutiona-lismens väg, uttalades och följdes der den maximen, att
centralisationen, kyrkans beroende af staten eller statens
af kyrkan, äfvensom allt protektionerande af handeln och
industrin, äro oförenliga med en verklig och varaktig frihet.
Denna grundsats har det unga konungariket Italien
adopterat, och sträfvar att vid reformernas utförande verkliggöra
densamma.
Det första parlamentet sysselsatte sig med
finansernas ordnande, med jernvägarne, hvartill anslogos flere
milliarder, med den politiska situationen o. s. v. När sedan
Minghetti framlade sitt förslag till administrationens
organisation, ansågs tiden vara så långt framskriden, att den
vidlyftiga diskussionen öfver denna vigtiga sak icke mera
vid denna session borde företagas, utan uppskjöts den tills
parlamentet nästa gång skulle sammanträda.
I den öfvertygelse att det skall intressera våra läsare
att lära känna detta Minghettis rent konstitutionela och
frisinnade förslag gå vi att meddela en kort framställning
deraf, med ledning af en, i Journal des Débats införd,
längre uppsats af en af Italiens utmärktaste politiska
skriftställare, Albert White.
Två tendenser måste, vid det moderna Italiens
organisation, tillfredsställas: den nationela enheten och den
administrativa friheten. Söker man uteslutande eller
företrädesvis befrämja den förra, så kan man råka in i det lör
den senare så förderfliga centralisationssystemet; den
administrativa friheten åter i provinserna, i kommunerna,
borde ej utvecklas på enhetens bekostnad.
Men nu hade man insett i Italien, att provinserna,
kommunerna, icke kunde under de små suveräniteterna
komma i åtnjutande af en verklig frihet; och i och med
detsamma yrkade äfven de lokala intressena uppå enheten,
hvilken de i sekler hindrat och motarbetat. I Italien råder
en mäktig municipalanda. Skulle revolutionen nödgals
qväfva denna, så hade det varit tvifvelaktigt, huru säkert
den förmått befästa sitt mål, den nationela enheten. Nu
deremot hade den ett stöd uti den af erfarenheten
bekräftade satsen, att endast nationen såsom en och odelad kan
frigöra municiperna, gynna de lokala intressena. På denna
sats bygger Minghetti sina förslag: de åsyfta ej att
undertrycka det lokala lifvet, de äro ej heller koncessioner gjorda
ål detsamma, ulan de ha för ändamål att reglera och
nyttiggöra det lokala lifvets krafter och verksamhet t att
bevara det, der det linnes, att upplifva det, der det är på
förfall. Hans förslag hvila på den storsinnade idé, att
regeringen med aktning för menniskans fria
sjelfbestämnings-rätt, och förlitande sig på folkets egen verksamhetsdrift,
icke bör ingripa i de lokala intressena, utan öfverlemna
dem åt medborgarenas eget görande och låtande. Också
medgifva de i vidsträcktaste mått de två former af
decen-tralisation, den administrativa vetenskapen urskiljer; det är,
å ena sidan sträfva de att lemna embetsmännen en viss
frihet i förhållande till den centrala makten, på grund af
det kända axiomet: „man styr på afstånd, men
administrerar blott på nära håll"; å andra sidan betrygga de de
administrerades frihet vis-à-vis embetsmännen, i
öfverensstämmelse med satsen: „hvarochen bedömnier bäst sina
egna intressen, — hvarochen smider skickligast sin egen
lycka".
För att realisera dessa principer, är det ej af nöden
att fullkomligt omskapa administrationen. Den 23 Oktober
1859 infördes i de sardinska staterna en ny
kommunal-och provincial-lag, som är en af de friaste i Europa, och
denna har småningom blifvit tillämpad på alla de förenade
provinserna med undantag af Toskana. Äfven landets
hittills varande indelningar, sådana de af geografin och
historien äro gifna, behöfva ej mycket förändras. Det gäller
blott alt taga reda på, hvilka de territoriala indelningar äro,
som bilda likasom afslutade personligheter. Hvad
kommunen och provinsen vidkommer, så är deras betydelse utom
allt tvifvel, likasom att mellan dem någon mellanlänk ej är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
