Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
De kyrkliga frågorna hafva blifvit ganska väl
behandlade uti Wasabladet, som innehållit läsvärda uppsatser „Om
allmänhetens kyrkliga medvetande", och uti Borgåbladet,
hvars ännu oafslutade artikel: »Några ord om de föreslagna
kvrkolagsförändringarne", också är förtjent af en större
uppmärksamhet.
Tidningen Otava har några ganska förnuftiga
reflexioner om hållskjutsen och sättet att reglera denna. Bladet
föreslår den enda rigtiga utväg som linnes for att göra elt
slut på det nuvarande orättvisa förhållandet, då bonden får
bära all lunga för hållskjutsen utan att sjelf få begagna sig
af den: att de som hafva nytta af skjutsningen äfven må få
betala den. Detta kan mycket lätt ske genom en
förhöjning af legan så att skjutsningen blir lönande, hvarefter
jorden kan befrias från all befattning med densamma.
I Suometar har en insändare, br F., uppträdt mot
det i de »femtiotvå frågorna" framställda förslaget oin lika
arfs- och giftorätt. Mot denna så högst naturliga och
rättvisa förändring har ban intet annat skäl att framhålla än
att man ännu icke är mogen lör reformen. Vi äro i det
fallet af en hell annan åsigt. Han har äfven erhållit ett
genmäle och en vederläggning uti Sanomia Turusta.
Ett onl i dagens frågor.
Den strid som uppblossat i anledning af
Litteraturbladets märkeliga artikel „Finska förhållanden och Svenska
pressen" och som utkämpats i snart sagdt hvarje tidning
i Finland, har på senaste tider antagit en ganska bedröflig
karakter. Den är bedröflig icke så mycket genom det sätt
på hvilket den förts, eller genom de beskyllningar och
glåpord som under polemiken blifvit utösta, dessa kunna
stå för deras räkning som begagnat dem, utan derföre att
det bevisar föga allmänanda och politiskt medvetande att
då fosterlandets högsta intressen stå på spel, personer
finnas hvilka icke hafva något att i sjelfva saken andraga och
tillochmcd gifva denna ett falskt sken för atl påbörja en
eländig strid om personliga tillmälen.
För hvarochen är bekant huru striden uppkom, huru
Litteraturbladets artikel gaf anledning till reklamationer från
de flesta af landets tidningsblad. De yttranden hvilka allra
först väckte dessa reklamationer, hafva sedan af
Litteraturbladet förklarats hafva en annan mening än den, hvilken
man velat tillägga dem. Så vidt striden rör tydningen af
dessa har också Litteraturbladet erhållit försvarare uti flere
blad, men uti många andra punkter hyser dess utgifvare
åsigter som stå i strid mot landets uttalade opinion. Ilan
har äfven sjelf medgifvit sig i elt fall stå ensam med sin
åsigt. Det hade under sådana förhållanden varit att vänta
att de, som uppträdt för att yttra sig som skiljedomare
mellan de stridande, skulle ha haft något att i saken
andraga. Så har emellertid icke skett.
Litteraturbladets bemötande uti hvilket det förklarade
en del af sina i första artikeln befintliga uttryck, innehöllo
en hop beskyllningar och epiteter. Det var då naturligt att
bemötandet i sin ordning skulle bemötas, så mycket mer
som det, jemte den nöjaktiga förklaringen af vissa
missförstådda punkter, innehöll en ytterligare utveckling af åsigter,
hvilka kunde anses lika vådliga som de, hvilka förklarades,
ja ännu vådligare, då de hade en praktisk tillämpning. De
förnyade bemötandena besvarades med samma slags epiteter:
lögnare, vanhederliga smädare, odugliga redaktörer o. s. v.
Slutligen uppmanade redaktören för Helsingfors tidningar,
magister Schauman, de tre personer, som möjligen kunde
ogilla hans beteende, att utse en kompromiss af sju pro-
fessorer, hvilka skulle afge sitt votum i saken och om
detta vore för honom ofördelaktigt förklarade ban sig beredd
alt för alltid lemna den publicistiska banan.
Det var denna förklaring, som hvad mag. Schauman
beträffar ledde striden på en helt och hållet ny, personel
väg. Vi kunna icke gilla vädjandet till en kompromiss. En
publicist bör då han kämpar för en sak icke hafva en annan
ledning än sin egen öfvertygelse om rätt och orätt,
allraminst bör ban låta beveka sig alt öfvergifva sin sak genom
ett orakelspråk af några personer. Den enda domare han
kan hafva är den stora allmänheten, och det var onekligen
ett stort misstag att tro det rättvisa och opartiskhet i
mindre grad skulle förefinnas hos denna än hos en
kon-klav af sju professorer. Men om vi icke kunna gilla
vädjandet till en kompromiss, kunna vi ännu mindre gilla det
sätt på hvilket man begagnat sig af sagde vädjande. Hrr
E|n ström, Benvall och Meunnan upptogo handsken, icke för
att uppmana kompromissen alt sammanträda, ulan för att
för egen del i det »allmänna vettets namn", ogilla magister
Schaumans skrifsätt. Om hans motståndares hade de intet
att säga, ej heller om den sak denne förfäktat. Var denna
förklaring ämnad att vara allmänna vettets dom, så lemnade
den onekligen mycket öfrigt att önska. Den hade del
huf-vudfelet att genom att icke nämna ett enda ord hvarken
om Litteraturbladets polemiska sätt eller om sjelfva saken
åt den mindre tänkande ingifva den troil att Litteraturbladets
åsigter in totum et tantuni vore rigtiga och att sagde blads
smädelser derigenom vore berättigade. Det är möjligt att
de tre herrarne icke kommit alt reflektera härpå, men detta
är en dålig ursäkt. Då några personer framskickade trenne
namn för att fordra öppen bevisning i stället för insinuation,
så hade dessa äfven otvifvelaktigt gjort bäst uti att utesluta
elt af de tre namnen, såsom till sagde mission fullkomligt
olämpligt.
Efter någon tids ytterligare polemiserande
sekundera-des de tre herrarne af sexton personer hvilka I ill
Finlands allmänna tidning inlemnade en i dessas anda affattad
adress. Äfven de sexton hade intet annat än ett ogillande
öfver Mag. Schauman alt uttala; något tecken till ogillande
af hans motståndare eller till en verkligt opartisk dom var
ej synligt. Då ingen uppträdt till hans försvar, förklarade
mag. Schauman att han ansåg sig ogillad af den allmänna
opinionen och afträdde från redaktionen af ILfors tidningar.
Om de sextons förklaring kan intet annat sägas än
hvad vi förut sagdt om de tres. Den har samma lei att
genom en partisk dom i personlig strid förvilla opinionen i
sak. Den har också framkallat motadresser.
Vi hafva icke ämnat uppträda som magister Schaumans
blinda loftalare. Vi anse att äfven ban felat, hufvudsakligast
genom att icke alltid begagna den allvarliga och värdiga ton
ett så vigtigt ämne fordrar, men vi kunna icke gilla att
då personer uppträda i den allmänna opinionens namn, de
göra det på ett partiskt och i sak förvillande sätt. Det
torde väl ha varit lallet alt de icke förutsett att deras
uppträdande skulle uppfattas på sådant sätt, och ej heller att
det skulle hafva den verkan det haft, men man kan fordra
atl personer då de uppmanas att underteckna en dom öfver
annan mans heder och ära betänka hvad de göra, så att
de ej sedan, såsom fallet varit med en af dem, nödgas
justera sina ord; man kan äfven begära att uti domen
finnes något tecken till opartiskhet, i annat fall utsätta
do-marena sig för att i sin ordning erhålla en dom, föga mildare
än den de sjelfva fällt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
