Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
106
gån och en kränkning af folkrätten. Engelska regeringen
lärer redan hafva begärt upprättelse och kommissariernas
frigifning.
Huruvida denna händelse kan föranleda någon
allvarsammare konflikt skall framtiden utvisa. Engelska
regeringens hållning torde väl i betydlig mån hero af den framgång
unionens vapen hafva i Syd-Carolina. Finnes det något hopp
för handen, att genom unionisternas segrar få in bomull till
England, så torde äfven det goda förståndet mellan England
och Förenta Staterna icke blifva i väsentlig mån rubbadt.
I vårt eget land ha åter några utskottsval egt rum.
Vid inom Consistorium Academicum den 30 Nov.
an-ställdt val af deputerad från universitetet erhöllo kanslirådet
Arppe 12 röster, professor Palmén 9 och prof. Liljenstrand
1 röst. Kanslirådet Arppe utsågs således till universitetets
representant. Reservation lärer äfven vid valet ha
inlem-nats till protokollet.
Till representanter för bondeståndet hafva valts:
I Åbo län, vid den 28 Nov. anställdt val,
possessionaten fil. mag. A. Hjelt från Karkku och rusthållaren A.
Sjö-stedt från Wesilaks. Reservation till protokollet inlemnades.
I S:t Michels län den 29 Nov., possessionaten i
Kan-gasniemi filos, doktorn C. J. Qvist.
I Kuopio län, häradsdomaren L. G. Pelkonen från
Maaninga och bonden A. Puhakka från Kontiolaks.
Den inhemska pressen har fortfarande sysselsatt sig
med behandlingen af vigtiga frågor. Vi uppehålla oss längre
fram i bladet vid ett par nyligen synliga artiklar rörande
beskattning och jordafsöndring. Bland öfriga uppsatser,
hvilka utrymmet förbjuder oss att nu referera, förtjenar en
i »Wiborg" N:o 94 afslutad artikel: »Industrin och
folkuppfostran" att läsas med uppmärksamhet.
En blick på Sveriges senaste sociala utveckling.
Om det i allmänhet är lärorikt att med
uppmärksamhet följa de förändringar, som andra länder undergå i
administrativt, ekonomiskt och kommunalt hänseende, så bör
det isynnerhet för oss finnar vara af vigt att fästa afseende
å de framsteg, som härutinnan göras i grannriket Sverige.
Den gemensamma grundval, på hvilken både Sveriges och
Finlands statsförhållanden hvila, de många öden båda
gemensamt undergått, de likartade naturförhållanden som i inånga
delar af de båda länderna äro rådande, allt detta gör att
Sveriges sociala utveckling framför andra länders borde taga
vår uppmärksamhet i anspråk. Och dock har man sig i
allmänhet derom ganska litet bekant.
Sverige besökes nuförtiden årligen af ett icke ringa
antal landsmän, hvilka derifrån medföra de mest olikartade
intryck. Några, förnämligast de, hvilka ej betrakta sakerna
så särdeles djupsinnigt, hafva vid sin återkomst ej nog
loford lör att prisa det bortavarande, och i samma mån
nedsätta det egna hemmet. Den utomordentliga välvilja, med
hvilken finnar vanligen bemötas i Sverige, förorsakar i icke
ringa mån detta fördelaktiga omdöme. Andra föranledas
att lemna ett dylikt af det vidsträckta kreditsystem, som är
rådande i Stockholm, och hvilket gör det möjligt att der
lefva snart sagdt utan pengar. I motsats härtill hör man
åter andra personer, hvilka ej gjort rätt klart för sig hvad
frihet och aktning för andras rättigheter egentligen äro,
framställa högljudda klagomål öfver att pedanteri, dryghet
och småsinne i hög grad äro rådande vester om Bottniska
viken.
Nära nog lika motsatta åsigter får man höra angående
Sveriges politiska förhållanden. Under det några framställa
dessa i den mest gynsamma dager, så mena andra att allt
der är föråldradt och på samma fot som för femtio år sedan.
Denna sista åsigt tyckes vid första påseendet vara den
rätta. Sverige har sedan 1809 icke genomgått någon
våldsam kris. Ilela det yttre statsskelettet är nu detsamma
som då. Den fyrdelta representationen, det tröga och
olämjv-liga sättet att behandla ärenderna, qvarfinnes ännu. Men om
det svenska samhällets yttre skepnad allt fortfarande är
densamma, så bor dock numera en annan ande derinom. På
senaste år har man i alla grenar af lagstiftningen vidtagit
förbättringar, hvilka, oin än de låtit de gamla formerna
qvarstå, likväl så undergräft dessa att deras fall icke kan
dröja länge. Det är egentligen under de två sistförflutna
årtiondena, som framåtskridandet börjar röja sig. De första
decennierna efter 1809, ehuru i litterärt hänseende på visst
sätt glanspunkter, voro i politiskt en försolfningens period.
Sedan den svenska pressen dock småningom erhållit ett
vigtigare inflytande, började sinnenas uppmärksamhet mera
att rigtas på samhällets förbättring. Denna sinnesstämning,
hvilken först starkare gaf sig tillkänna vid 1840 års
riksdag, har sedan dess alltid förefunnits och långsamt men
säkert åstadkommit en mängd reformer.
Dessa reformer omfatta alla grenar af lagstiftningen.
De vigtigaste af dem äro följande:
Straffväsendet har erhållit en mera mensklig form genom
införandet af cellfängelser, och afskaffandet af spö- och
ris-straffen, kyrkopligten och husagan.
Rättegångsordningen har blifvit förenklad genom
upphäfvandet af de kostsamma, tidsödande och onödiga
lagmans-och kämnersrätterna.
Ett steg har tagits till religionsfrihet, dock detta ännu
, belt litet.
Bror och syster hafva erhållit lika arfsrätt, samt nian
och hustru lika giftorätt. Qvinnan har meddelats rättighet
att vid tjugufem års ålder vara myndig.
Medhorgarnes personliga frihet har blifvit erkänd,
sedan den, som föder sig med sina händers arbete, erhållit
tillstånd att försvara sig sjelf och befriats från skyldigheten
att vara en annans tjenstehjon. Ett ytterligare steg åt
samma rigtning har tagits genom passväsendets afskaffande.
Näringsfriheten har blifvit erkänd och
skråförfaltnin-garne upphäfda. Hvar och en svensk man har fått
rättighet att lill afsalu tillverka hvad ban vill. Åt handtverkare
och fabriksidkare har frihet meddelats att försälja sina
tillverkningar i hvilken som helst af rikets städer. Till att
söka burskap å handel i stad utan föregående läroår har
hvarje välfrejdad medborgare blifvit berättigad.
Handelsfriheten har för öfrigt utvidgats genom tillåtelsen att
uppsätta salubodar på landsbygden.
Jordbruket har blifvit höjdt, genom
bränvinsbrännin-gens hämmande, genom lagstiftningsåtgärder som lätta
hem-mansklyfning och medgifva jordafsöndring, genom utvidgad
testamenteringsrätt, så att skilnaden mellan arf- och
aflinge-jord bortfallit, genom en ny stängselförordnings utgifvande.
Jerntillverkningen har blifvit befriad från det
förmyndaretvång, som förut herrskade öfver densamma. Jernverk
äro ställda fullkomligt på samma fot som öfriga industriela
anläggningar. Det är nu öfverlåtet åt den enskilta
omtänksamheten att ensam, utan inblandning af någon myndighet,
bestämma hvar elt verk skall förläggas, huru det skall
inrättas, hvarifrån det skall erhålla rudimaterier, bränsle o. s. v.
Tackjern och malm få, emot erläggande af tull, fritt och i
obegränsade qvantiteter utföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
