Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Familjen Baskervilles plågoande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allvarligt och var beredd på att han komme att sluta
sitt liv på sätt som skedde.
Holmes räckte ut handen efter manuskriptet,
öppnade det och lade det på knäet.
— Se hit, Watson! Giv akt på hur långt och
kort s här begagnas ömsevis. Bland andra tecken är
detta ett, som satte mig i stånd att bestämma
skriftens ålder.
Jag böjde mig över hans axel och betraktade det
gulnade papperet och den bleknade skriften. Överst
lästes: »Baskerville Hall» och underst med stora spritiga
siffror »1742».
— Det tycks vara en redogörelse för något som
hänt.
— Ja, här redogöres för en sägen, som rör familjen
Baskerville.
— Men nog måtte det väl vara någonting mera
praktiskt och aktuellt, som ni vill rådgöra med mig om?
— Ja, om något rör det den innevarande stunden.
Frågan är så pass överhängande, att den måste
avgöras inom tjugufyra timmar. Manuskriptet är
emellertid helt kort och står i nära sammanhang med saken.
Med er tillåtelse skall jag läsa upp det.
Holmes lutade sig tillbaka i stolen, satte
fingerspetsarna mot varandra och tillslöt med resignerad min
ögonen. Doktor Mortimer vände manuskriptet åt
dagern och läste med hög, skarp röst följande
besynnerliga, gammaldags berättelse:
»Mycket har varit att säga om familjen
Baskervilles hund, och om det tillfälle då han först visade
sig, men som jag i rakt nedstigande linje härstammar
från Hugo Baskerville och hört historien av min far,
vilken i sin ordning hört den av sin, så har jag
antecknat den med full övertygelse, att det så förhåller
sig, som jag nu går att förtälja. Jag skulle dock gärna
vilja förmå eder, mina söner, att tro, att samma
Rättvisa, som straffar synden, är också mäktig att förlåta
den, och att intet domslut väger så tungt, att det icke
genom bön och ånger kan upphävas. Lären alltså av
denna berättelse icke att frukta det förflutnas följder
utan snarare att avvärja dem från framtiden, på det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
