Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Problemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag visste hur nödvändigt det var för min vän
att få vara ostörd och i ensamhet under dessa
timmar av skarpt tänkande, då han prövade halten av
varje tillstymmelse till bevis, uppkonstruerade skilda
teorier, vägde dem emot varandra och gjorde klart för
sig vilka punkter som voro viktiga, vilka som voro
oväsentliga. Jag tillbragte följaktligen dagen på min
klubb och återvände först på aftonen till Baker Street.
Klockan var nära nio, då jag steg in i vårt vardagsrum.
Mitt första intryck när jag öppnade dörren var,
att elden kommit lös, ty rummet var så fullt av rök,
att lampans sken fördunklats. Sedan jag väl kommit
in, stillades min oro, ty det var de skarpa dunsterna
av skarp och grov tobak, som slogo mig i halsen och
kommo mig att hosta. Genom töcknet skymtade jag
Holmes i sin nattrock, hopkrupen i en länstol och
med sin svarta lerpipa i munnen. Åtskilliga
pappersrullar lågo spridda på golvet omkring honom.
— Har du förkylt dig, Watson? sade han.
— Nej, det är denna förgiftade atmosfärens fel.
— Ja, när du säger det, märker jag, att den
kanske är litet tjock.
— Tjock? Den är olidlig.
— Öppna då fönstret, om du vill. Jag ser, att du
varit hela dagen på klubben.
— Min bäste Holmes!
— Har jag inte rätt?
— Jo visst, men hur —?
Han skrattade åt min oförställda förvåning.
— Du är verkligen bra naiv, min käre Watson,
och det är detta som gör det till ett nöje för mig, att
öva mina små talanger på din bekostnad. En herre
går ut en dag då det är smutsigt på gatorna och
tämligen tätt mellan regnskurarna. Han kommer hem
igen på kvällen, med hatt och stövlar skinande och
blanka. Då är det väl inte svårt att förstå, att han
hållit sig under tak hela tiden. Herrn i fråga har
inte många förtroliga vänner, Var kan han väl då ha
varit? Svaret faller av sig själft.
— Det har du verkligen rätt i.
— Men det är mycket här i världen, som faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
