- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
66

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Syskonen Stapleton på Merripit House

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


SJUNDE KAPITLET.

SYSKONEN STAPLETON PÅ
MERRIPIT HOUSE.



Dagen därpå var vädret så vackert, att det i viss
mån utplånade det dystra intryck vi båda fått av
Baskerville Hall. Under det att sir Henry och jag sutto vid
frukostbordet, strömmade solen in genom de götiska
fönstren, och de i kulört glas inlagda vapensköldarna,
som betäckte dem, kastade rörliga färgfläckar över hela
salen. Den mörka panelen glänste som brons i de gyllne
strålarna, och det var nästan svårt att fatta, att detta
rum var detsamma, som föregående afton verkat så
hemskt på våra sinnen.

— Det var förmodligen vårt eget fel och inte
rummets, sade baroneten. Vi voro trötta efter resan, frusna
och ruskiga, och därför sågo vi allt i grått. Sedan
vi nu vilat ut och må bra igen, synes oss allt ljust och
glatt.

— Bara inbillning var det nog inte ändå, svarade
jag. Hörde ni inte i natt någon — antagligen en kvinna
— som grät och snyftade?

— Det var märkvärdigt, att ni skulle göra mig den
frågan! I halvsovande tillstånd tyckte jag mig
verkligen höra något dylikt. Jag låg och väntade, att
ljudet skulle upprepas, men då detta inte inträffade, antog
jag, att jag endast drömt.

— Men jag hörde det alldeles tydligt, och jag är
fullt säker på, att det var en kvinnas snyftningar.

— Den saken måste genast undersökas. Han ringde,
och då Barrymore kom in, frågade han denne, om han
kunde upplysa oss om vem som gråtit. Jag tyckte,
att hovmästarens bleka drag blevo än blekare, då han
lyssnade till sin husbondes fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 6 22:09:21 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free