Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Främlingen på heden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt reda på era förhållanden att hjälpa er på sätt
ni antytt?
Hon bemötte min invändning utan ett ögonblicks
tvekan.
— Det var åtskilliga herrar, som hade reda på min
sorgliga historia och som kommit överens att hjälpa
mig, sade hon. En av dem var herr Stapleton, som
var granne och nära vän med sir Charles. Han var
ofantligt god mot mig, och det var genom honom,
som sir Charles fick reda på mig och mina
svårigheter.
— Skrev ni någonsin till sir Charles och stämde
möte med honom? fortfor jag.
Åter rodnade fru Lyons av harm.
— Jag tycker verkligen, att er fråga är något
närgången, sade hon.
Det var ledsamt det, men jag måste upprepa den.
— I så fall svarar jag — det gjorde jag visst inte.
— Ni gjorde det inte samma dag sir Charles dog?
Rodnaden försvann och hon blev dödsblek. De
torra läpparna formade sig till ett nej, som jag
snarare såg än hörde.
— Ert minne sviker er säkert, sade jag. Jag kan
till och med anföra ett par rader ur ert brev. De
lydde: ’Jag besvär er, så framt ni är en gentleman,
att bränna det här brevet och att infinna er vid
grinden klockan tio.’
Jag trodde att hon svimmade, men genom ett
kraftigt bemödande fick hon åter makt med sig.
— Finns det då verkligen ingen gentleman till på
jorden! sade hon sakta.
— Ni gör sir Charles orätt, inföll jag. Han brände
verkligen brevet, men det händer, att brev kunna vara
läsliga även sedan de bränts. Ni erkänner således, att
ni skrivit det där?
— Ja, visst skrev jag det, sade hon, och nu brast
hon ut i en verklig ström av ord. Visst skrev jag
det. Varför skulle jag neka därtill? Det är
ingenting att skämmas för. Jag ville, att han skulle hjälpa
mig, och som jag trodde, att jag kunde förmå honom
till att göra det, om jag fick tala med honom, så bad
jag honom möta mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
