Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Död på heden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ned från den där klippan. Min vän och jag, som
voro ute och promenerade på heden, hörde ett rop.
— Det gjorde jag också, och det var därför jag
kom hit ut. Jag var orolig för sir Henry.
— Varför just för sir Henry? — frågan undslapp
mig ofrivilligt.
— Emedan jag föreslagit honom att komma över
till mig. När han inte kom, väckte det min undran,
och när jag så fick höra ropen från heden, blev jag
naturligtvis orolig för att något hänt honom. Apropå
det — och nu gick åter blicken från mig till Holmes,
hörde ni någonting förutom det där ropet?
— Nej, svarade Holmes, hörde ni någonting?
— Nej.
— Vad menar ni då?
— Å, nog har ni väl hört vad allmogen haft att
förtälja om spökhunden och hans framfart? Jag
undrade, om några sådana ljud förnummits i kväll.
— Inte ha vi hört någonting, sade jag.
— Jag förmodar, att ångest och vedermödor gjort
honom yr i huvudet. Han har som en förryckt
varelse rusat omkring på heden, fallit ner från klippan
och brutit halsen av sig.
— Det låter inte alls osannolikt, sade Stapleton
med en suck, som antydde lättnad. Och vad är er
åsikt om saken, herr Sherlock Holmes?
Min vän bugade sig lätt.
— Ni har lätt för att identifiera folk, sade han.
— Vi ha väntat er hit till trakten allt sedan
doktor Watson kom. Ni anlände i ett tragiskt ögonblick.
— Ja, det kan inte nekas. Jag antar, att min väns
förklaring visar sig tillfyllestgörande, och då jag i
morgon reser tillbaka till London, medför jag ett
angenämt minne från mitt besök.
— Jaså, ni reser tillbaka i morgon?
— Det är min avsikt att göra det.
— Jag hoppas, att ert besök har kastat något ljus
över de förhållanden, som vi inte kunnat reda?
Holmes ryckte på axlarna.
— Man ser sig stundom gäckad i sina
förhoppningar om framgång, när man som jag måste stödja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
