- Project Runeberg -  Baskervilles hund /
132

(1912) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Död på heden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men sir Charles’ död då?

— Han låg död utan spår av yttre våld. Du och
jag veta, att han dog av skrämsel, och vi veta också
vad det var, som skrämde honom, men hur skulle vi
kunna övertyga tolv okänsliga jurymän därom? Vad
tydde väl på, att en hund varit med i spelet? Var
syntes märkena av dess tänder? Vi veta naturligtvis,
att en hund inte biter en död man, och att sir Charles
var död, innan djuret hann upp honom. Men detta
måste bevisas, och vi äro inte i tillfälle att göra det.

— Nå, men historien i afton då?

— Det ställer sig inte mycket bättre med den.
Någon direkt förbindelse mellan hunden och mannens död
finnes ej. Vi sågo aldrig hunden. Vi hörde den, men
vi skulle inte kunna bevisa, att den satte efter denne
man. Någon anledning därtill skulle inte kunna
uppletas. Nej, min vän, vi måste finna oss vid det faktum,
att ännu ha vi inte bevisen klara och att det är mödan
värt att underkasta sig vad som helst för att få dem
fullfärdiga.

— Och hur skall det väl gå till?

— Jag hoppas mycket på fru Laura Lyons
åtgöranden, när hon får veta hur landet ligger. Dessutom har
jag nog mina egna planer. Var dag har sin egen plåga,
och jag hoppas, att jag skall ha fått övertaget innan
morgondagen gått till ände.

Mera fick jag honom inte att säga, utan han
vandrade framåt, försjunken i tankar. När vi kommo till
Baskervilles grindar sade jag:

— Följer du med mig dit upp?

— Ja, nu ser jag intet skäl till vidare förföljelse.
Blott ett ord, Watson. Säg ingenting till sir Henry
om hunden. Låt honom tro, att Selden fann sin död
på sätt som Stapleton önskade att vi skulle anse det.
Han blir i så fall bättre i stånd att uthärda det eldprov,
han måste undergå i morgon, då han ju, om jag rätt
minnes din rapport, skall äta middag hos Stapleton.

— Det skall även jag göra.

— Du måste hitta på någon förevändning att skicka
återbud. Det går lätt för sig. Och om vi nu komma
för sent till dinén, så lovar jag, att vi båda skola göra
heder åt supén.

*




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/baskerhund/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free