Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Familjen Baskervilles hund - XV. En återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Alldeles. Han höll den kvar i handen, sedan
han hetsat hunden med den, och han flydde, då han
märkte, att spelet var förlorat. Hunnen hit, kastade
han den ifrån sig. Så pass långt hann han alltså
levande.
Men mera än så fingo vi aldrig veta, ehuru vi
nog kunde gissa oss till både ett och annat. Det var
ingen möjlighet att finna några fotspår i träsket, ty de
utplånades genast av den stigande dyn, men då vi till
sist hunnit över moraset och nått fastare grund sågo
vi oss ivrigt om efter sådana. Intet kunde dock
upptäckas. Om marken vittnade sant, så nådde aldrig
Stapleton den tillflyktsort han under den töckniga kvällen
så ivrigt sökt. Någonstädes i Grimpenträskets fördolda
djup, nere i det väldiga morasets sugande dy fann denne
sluge och grymme man sin grav.
Många spår av honom voro till finnandes på den
gungflyomgjordade ö, där han haft sitt hemska
redskap gömt. Ett ofantligt drivhjul och ett till hälften
igenfyllt schakt utvisade var den nedlagda gruvan varit
belägen. På ett ställe utvisade en märla med vidfäst
kedja jämte en mängd avgnagda ben var djuret varit
instängt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
