Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söner vet jag, att de länge tala i enrum med konungen,
och af deras ord kan lätt skönjas, att de äro Torolfs
ovänner. Men snart skall jag af kungen själf få visshet».
Ölve gaf sig därpå till konung Harald och sade:
»Torgils gjallande, eder vän, är hit kommen med
den skatt ifrån Finnmarken, som är eder; och är den
vida större och varorna vida bättre än någonsin
tillförene. Han är mån om att brådt vända åter. Var nu
god, konung, gack hän och se på pälsverken, ty ingen
har väl förr sett så goda.»
Konungen svarade ej; dock gick han hän, där
skeppet låg. Torgils bar strax varorna i land och bredde
ut dem för Harald. När han såg det vara sant, att
skatten var mycket större och bättre än den förr varit,
klarnade hans åsyn starkt, och Torgils kunde ge sig i
tal med honom. Så bragte han honom som skänk af
Torolf några bäfverskinn och än flere kostbarheter, som
denne fått på fjället. Då vardt konungen glad och
sporde om, hvad på Torolfs färder timat. Och Torgils
förtalde alt nogsamt. Då sade Harald:
»Stor skade är det, att Torolf ej skall vara mig
trofast men står mig efter lifvet».
Månge, som stodo där när, kommo till, och alle
sade med en mun, att det vore usle mäns förtal, om slikt
vore konungen sagdt, och stode Torolf utan all skuld.
Detta verkade så, att Harald till sist förklarade sig
hälst tro deras ord.
Därpå talade han med Torgils vänligt om allsköns
ting och visade sig till freds, då de skildes.
Då Torgils åter råkade Torolf, sade han honom alt
om färden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
