- Project Runeberg -  Egil Skalle-Grimssons saga. Från fornisländskan af A. U. Bååth /
27

(1883) [MARC] Translator: Albert Ulrik Bååth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ty», sade han, »många varda icke mina ord inför
Harald, i fall han hällre vill tro på onde mäns lögner
än på den sanning och ärlighet, han hos mig jämt skall
röna».

Dagen efter kom Ölve åter till Torolf och
förklarade, att han talat hans sak hos konungen.

»Dock», sade han, »känner jag ej bättre än förr
till hans tankar».

»Då skall jag själf gå till honom», sade Torolf
och gick.

När han kom in i hallen, satt konungen vid
matbordet. Torolf hälsade honom. Han tog emot
hälsningen och böd, att man skulle skänka i mjöd till Torolf.

»Jag är kommen», sade denne, »med den skatt,
som är eder, och den jag hämtat ifrån Finnmarken. Än
flera ting har jag att bringa eder, konung, för att sanna
eder mitt sinnes huldskap. Vet jag, att alt är bäst
förbrukadt, som jag användt på att täckas eder».

Konungen svarade, att han af Torolf ej kunde vänta
sig annat än godt, »enär», tillade han, »jag ej är värd
annat af dig. Dock märker man någon skiftning i
meningarna om, hur aktsam du är om min gunst».

»Om mig är ej sanning sagd», genmälte Torolf,
»i fall en och annan säger, att jag mot eder lagt otrohet
å daga. Jag fruktar, att de, som framburit slikt till
eder, månde vara mera inne i eder gunst än jag. För
visso äro de mina sannskyldige fiender. Troligast är
ock, att de dyrt få gälda sina ord, om vi blott få med
hvarandra ensamt att skaffa».

Därpå gick Torolf ut.

Dagen efter redde han i konungens närvaro ut
skatten. När den till fullo var framburen, lade han till
några bäfver- och sobelskinn samt sade, att dem ville
han skänka konungen. Månge, som stodo där när,
menade, att det vore väl gjordt och värdt all vänskap

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free