Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det vore godt, om det blefve en dråpa på tjugo visor,
och du kunde kväda den i morgon, när vi träda inför
konungen. Så gjorde min frände Brage, då han råkat
ut för sveakungen Björns vrede; han kvad på en natt
till hans ära en dråpa på tjugo visor och fick som
skaldelön sitt hufvud, Må hända vi kunde nå samma lycka
hos konung Erik, så att dråpan gåfve dig frid, om du
blott finge den framsagd.»
»Jag skall», svarade Egil, »göra ett försök, då du
så vill. Men aldrig har jag tänkt på att kväda konung
Eriks lof.»
Arenbjörn bad honom dock fresta på.
Han lämnade honom och lät bära upp mat och
dryck i loftsrummet.
Egil satt där ensam i natten.
Arenbjörn gick till sine män, och de sutto vid
dryckesbordet till midnatt. Då gick han med sitt följe
till sofkammaren; men innan han af klädde sig, trädde
han åter upp till Egil och sporde, hur det led med
kvädet. Egil svarade, att intet var gjordt.
»Här har suttit en svala vid gluggen», sade han
»och tisslat hela natten, så att jag aldrig fått ro.»
Arenbjörn gick; han steg ut genom dörren, som
ledde upp till taket, och satte sig vid loftsgluggen, där
fogeln förr suttit. Då såg han, hur en trollskepnad
svann hän öfver taket.
Han satt där vid gluggen hela natten, tils det
dagades.
Efter det Arenbjörn kommit dit, diktade Egil hela
dråpan. Han höll den ock så fast i minnet, att han
kunde kväda den om morgonen, då de träffades.
De aktade väl på, när tiden var inne att gå till
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
