Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högt till heders kommit
Höfding, blid mot andre.
Vida skall man söka
Sådan man att finna.»
*
63.
Egíls svårmod.
Efter julen visade Egil sig så svåra tungsint, att man
ej fick ett ord af honom. När Arenbjörn märkte det,
gaf han sig i tal med honom och sporde, hvaraf det
kom sig, det svårmod, han bar på.
»Jag vill», sade han, »att du låter mig veta, om
du är sjuk, eller om något annat stött till, det jag
kunde råda bot på.»
»Inga krämpor har jag», svarade Egil, »men jag
har stark oro för det gods, jag vann mig, när jag fälde
Ljot den bleke norr ut i Möre. Mig är sagdt, att
konungens fogdar dragit det in och lagt det under hans
ägo. Nu vill jag hafva din hjälp vid mitt kraf på
detta gods.»
»Icke tror jag», svarade Arenbjörn, »att det vore
emot landets lag, om du finge det godset, men det
synes mig nu ligga väl orubbeligt. Konungsgården är
vid att gå in i men snäf att komma ur. Månget
vanskligt penningkraf hafva vi mot öfvermäktige män måst
göra, men då ha vi ock haft starkare stöd i vår konung
än nu, ty vänskapen mellan mig och konung Håkan
står ej djupt, om jag än nödgas handla, som gammalt
ordstäf mäler: väl skall ek vårdas, hvarunder man bo
vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:31:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bauegil/0186.html
