Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidt om, huru mödosam färden varit i kvällen, och det
syntes hemmamännen som ett stort under, att de
kommit fram. De sade, att den vägen kunde ingen man
fara, låge där än icke snö.
Då mälte Årmod:
»Varden I icke bäst undfägnade, om bord strax
sättas fram för eder, och I fån kvällsvard, så att I
sedan kunnen fara att sofva? Blifver då hvilan eder
bäst.»
»Det likar oss mäkta väl», svarade Egil.
Årmod lät sätta in bord, och stora byttor, fulla af
sur mjölk, stäldes fram för dem.
Det gjorde honom ondt, sade han, att han icke
hade ädelt öl att bjuda gästerne.
Egil och hans män voro trötte och mycket törstige.
De grepo om byttorna och drucko mjölken i långa
drag. Egil drack dock allra mest. Där kom ingen
annan undfägnad.
Mycket tjänstfolk var där inne. Husfrun satt med
några andra kvinnor på tvärbänken. Bondens dotter
sprang kring på golfvet, tio eller elfva år gammal.
Husfrun kallade henne till sig och hviskade henne
något i örat.
Mön for hän till bordet, där Egil satt. Hon kvad:
»Mig hon sände, moder
Min, ett ord att säga.
Vill jag Egil varna:
Varligt mån I klunka.
Så hon, kvinnan,,
sade:-’Se du till din mage,
Vänta bättre varor
Våra gode gäster.»
Årmod slog till henne och böd henne tiga.
»Pladdrar du jämt, hvad minst höfves», sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
