Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - JOMSVIKINGARNES SAGA - 4. Sven och hans fader Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hände sig, att konung Harald nu var uppe på ön med
ett följe af elfva man. I skogen hade de gjort upp en eld åt
sig, och de värmde sig vid den. Alle tolf sutto på en fallen
trästam. Det var mörk natt.
Palnatoke gick in i skogen. Der blef han stående en stund
midt emot männen, som sutto vid elden.
Konungen höll på att värma sitt bröst. Under honom voro
kläder bredda, och han stödde sig på knäna och armbågarne,
djupt nedhukad och med ryggen vänd emot det håll, der
Palnatoke stod.
Denne hörde tydligt männens samtal. Han tog nogsamt
sigte på konungen, lade en pil på bågsträngen och sköt den af.
Bakifrån susade den rakt in i konungen och gaf honom
banesåret.
Han föll strax död till marken. Så snart man sett, hvad
der timat, drog Fjolne ut pilen och gömde den, sådan den var.
Den var lätt igenkänlig, ty den var guldomvirad.
»Stort olycksskott var detta!» utropade Fjolne. Sedan sade
han till de andra:
»Rådligast synes det mig, att vi alle hafva det samma att
förtälja om konung Haralds bane; ty med nöd kunna vi, tyckes det
mig, säga annat än att han skjutits i strid och deraf fått sin död.
Säga vi detta, skola vi, som varit här tillstädes, befrias från det
tyngsta tadlet. Jag håller före, att detta ej bör omtalas så, som
det tillgått.»
Alle instämde, och de gjorde härom ett fast aftal med
hvarandra. Sedan förtalde de allt så, som de kommit öfverens om.
De togo Haralds lik och buro det ned till skeppen.
Palnatoke hade hört deras rådplägning. Han vände om till
sina skepp, kallade till sig tolf man och sade sig vilja draga hän
att träffa sin fosterson Sven. De gingo tvärs öfver näset.
Sedan rådslogo Sven och Palnatoke i natten om, hvad
utväg de nu skulle söka. Palnatoke berättade, att han sport, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
